Ett sista God Natt.
Nu har jag befunnit mig hemma i blekinge en hel vecka.
Fått mysa med mina fantastiska vänner, mamma och pojkvän. Det är guld.
Jag fick även åka hem till Sara, det kommer alltid va hem till Sara. Träffa min fina extra familj och få prata om alla minnen tillsammans. Det var nödvändigt.
Begravningen blir redan nästa vecka.
Jag känner mig inte riktigt redo. Blir man någonsin redo? Blir man redo att ta farväl av sin bästa vän?
Blir man någonsin redo att inse att cancern tillslut tog hennes liv? att alla planer vi hade aldrig kommer blir genomförda, åtminstone inte tillsammans. Att vår sista resa tillsammans kommer blir om en vecka, med vår favorit låt spelandes ut ur högtalarna i kyrkan. - Kommer jag någonsin kunna acceptera att du aldrig fick uppleva allt det där jag fått och som är livet. Egen lägenhet, jobb, resa när du vill, pojkvän, barn, plugg.
De allra bästa åren i livet har ju varit de efter studenten men precis då blev ju du sjuk. Du hann inte.
Jag är så ledsen för att du inte hann leva. Jag är så ledsen för att du fick ligga i en säng i hur många år som helst och kämpa, mot ingenting? - så känns det!
Många stunder är jag glad, andra ledsen, ibland tacksam, ibland så jävla förbannad.
Varför skulle du behöva vara sjuk i 5 år och kämpa för att sen dö? Vart är rättvisan känner jag.
Vi avslutar vår resa med en av världens finaste låtar, på din sista dag.
Utan dina andetag med Kent.
På något vis så började vår vänskap med Kent, och den kommer absolut aldrig avslutar vår vänskap. Den lever kvar föralltid, Men det blir ändå ett sista minne.
Fått mysa med mina fantastiska vänner, mamma och pojkvän. Det är guld.
Jag fick även åka hem till Sara, det kommer alltid va hem till Sara. Träffa min fina extra familj och få prata om alla minnen tillsammans. Det var nödvändigt.
Begravningen blir redan nästa vecka.
Jag känner mig inte riktigt redo. Blir man någonsin redo? Blir man redo att ta farväl av sin bästa vän?
Blir man någonsin redo att inse att cancern tillslut tog hennes liv? att alla planer vi hade aldrig kommer blir genomförda, åtminstone inte tillsammans. Att vår sista resa tillsammans kommer blir om en vecka, med vår favorit låt spelandes ut ur högtalarna i kyrkan. - Kommer jag någonsin kunna acceptera att du aldrig fick uppleva allt det där jag fått och som är livet. Egen lägenhet, jobb, resa när du vill, pojkvän, barn, plugg.
De allra bästa åren i livet har ju varit de efter studenten men precis då blev ju du sjuk. Du hann inte.
Jag är så ledsen för att du inte hann leva. Jag är så ledsen för att du fick ligga i en säng i hur många år som helst och kämpa, mot ingenting? - så känns det!
Många stunder är jag glad, andra ledsen, ibland tacksam, ibland så jävla förbannad.
Varför skulle du behöva vara sjuk i 5 år och kämpa för att sen dö? Vart är rättvisan känner jag.
Vi avslutar vår resa med en av världens finaste låtar, på din sista dag.
Utan dina andetag med Kent.
På något vis så började vår vänskap med Kent, och den kommer absolut aldrig avslutar vår vänskap. Den lever kvar föralltid, Men det blir ändå ett sista minne.
Jag kommer leva för dig, för alltid.
En dag ska jag åka till afrika och titta på lejon i det fria, precis det som va din dröm när du blev frisk.
Sov så gott, vi syns nästa fredag. Jag hoppas du är där.
Jag vet att du inte ville sova för vår skull, du ville aldrig det, du ville aldrig erkänna hur ont du hade, hur dåligt du mådde och hur rädd du var, för vår skull. Du låg vaken, hur mycket det än tog på krafterna när vi hälsade på.
För din skull är jag glad att du valde att blunda, att du fick äntligen somna in från allt det onda.
Du gjorde helt rätt min ängel, helt jävla rätt <3
Kommentarer
Trackback