Hur många barn har fått växa upp i samma hem hela sitt liv? 
Jag känner inte många kan jag tala om. Jag har fått den äran däremot.
Och jag ÄLSKAR att vi inte var någon familj som flyttade runt halva jorden och bytte hem och hus var och varannat år. Jag vet jag önskade att jag fick bo nere vid djupafors när jag va liten, för där bodde alla kompisar, där eller brantaforsvägen. - då ville jag flytta hela tiden, för det gjorde alla andra. (ni vet? ALLA gjorde ju så eller fick saker, ALLA) - Idag är jag så nöjd att jag alltid fått växa upp i samma hus. och den dagen det huset säljs kommer en liten del av mig dö inombords. Ska någon annan gå omkring i mitt rum? usch. 

Nu på mina äldre dar (för så jävla gammal är jag ju?) så har jag insett hur tryggt jag har fått växa upp. 
Mina föräldrar har alltid haft en trygg grund, normala värderingar om uppfostran, och ändå lite chill - Man fick ändå ta mycket ansvar rätt tidigt och de litade på mig väldigt tidigt. DÄREMOT minns jag min mamma var mer överbeskyddande än Pappa. och jag gick alltid till Pappa och frågade om jag fick sova över någonstans, sen var det ju som i alla hushåll "fråga mamma" och så skickades man runt sådär, men man hade ju sina knep såklart. 
Men såna är väl mammor om jag förstått det rätt? livrädda för att man ska lämna uppfarten ungefär. 
- det kanske är lika bra? att man har en av varje? en hyperbeskyddande och en lugn människa. 
- det där hänger nog i sig, vet ingen som stressar upp sig så mycket som mamma och jag vet INGEN som tar allt med sån lugn och ro som min pappa. 

Jag hoppas alla barn få växa upp lika tryggt som jag och mina syskon fått göra. 
nu säger jag inte att en familj med mamma/pappa och hus är tryggt bara för att. en familj med bara en mamma kanske är lika tryggt utan den där pappan - misstolkar mig rätt. Det finns många föräldrar som aldrig borde blivit just det; föräldrar. 

Men för min egen skull så hoppas jag att mitt liv är helt iordning när jag väl ska trycka ut ungar mellan benen. 
sånt där kan ju aldrig planeras. Men jag tycker alla barn som föds in till denna världen ska få ha en trygg grund.

Det är coolt det där med att föda barn (nej jag vill VERKLIGEN inte ha barn nu) - men man är ju 50/50 av båda? hur häftigt är inte det? att få skapa något med den man älskar, för att få något man älskar ännu mer? HOPPAS jag? Man är ju hälften sin pappa och hälften sin mamma. - och min mamma brukar alltid säga "åh herregud, du är precis som din far" - vi är nog lika grisiga båda två, med mat, kläder osv. och pappa brukar ge respons med "du är precis som din mor, går och gömmer alla ens kläder" - fast man innerst inne vet att utan mamma hade man fan inte hittat ett skit i huset. Mammor har tendens till det där? - "HITTAR FAN INTE MINA NYCKLAR??!?!??!" och så går det inte en sekund så har mamma hittat dom? - det är precis som de luras med en? gömmer allt för att retas med en? jag tror på det. så ska jag göra med mina barn. 

Nej, nu ska det kilas och tränas. det är ju helg? hur fantastiskt är inte det. 
blir en rejäl myshelg med fint folk och så lite jobb.