One year ago.
jag trodde inte årsdagen skulle "betyda" så mycket som den faktiskt gjort.
för man har ju tänkt mer eller mindre varje dag på de ändå ibland?
men att det gått ett helt år, det är väl det som slått mig mest.
känslan har kommit tillbaka, känslan om när man satt på tåget och man fick helt plötsligt ta bussen för tåget inte går längre, när mamma&pappa plockade upp mig på tågstationen och sa att det var björn, han var död.
när 5 blev 4. - känslorna har helt enkelt funnits här idag, varför, varför, varför. alla frågor kommer tillbaka.
det känns inte som ett årsen, utan som om det hänt idag. ungefär så starka känslor.
sånt tror ju inte jag på dock, men vem vet? kanske .. just för det vart så himla tydligt och klart allting.
den där måndagen 14 Januari 2013.
inte för att jag direkt hunnit filosofera för mycket på det, .. händer ju så mycket annat som ska redas ut i denna staden. - imorgon är en ny dag, ett datum som inte betyder ett skit. rätt skönt.
dags för första träningspasset, tentaplugg, ordentlig sovmorgon osv. - bra där.
Oh jag önskar jag kunde ta bort din smärta lite! Läser både här och på Facebook att du undrar varför. Jag vet inte din brors situation men det enda jag kan säga är att det va inte Björns val att lämna denna jord, det va sjukdomen. Jag förstår att det är otroligt svårt att förstå att en människa kan göra det valet, att lämna så många personer bakom sig men för att göra det lite lättare så måste man tänka att en frisk människa tar inte sitt liv, det är sjukdomen. Jag kan säga detta av egen erfarenhet då jag själv velat försvinna från denna jord och när jag ser tillbaka på den tiden så inser jag att det inte var jag som talade, sjukdomen hade tagit över. Jag hade bara tur som fick hjälp så pass fort som jag fick men jag vet att alla inte har den turen och det är fruktansvärt. Så försök ha det med dig, Björn valde inte själv att lämna er. Det kanske lättar lite för er, det hade det gjort för min del iaf. All styrka till dig och din familj! Kram
