det sitter en dam på andra sidan atlanten, som nu sitter i samma sits som jag suttit. 
Jag minns det som igår, alla hade åkt från vår lägenhet, det var helt tomt, Marc hade åkt, Carl och Filip åkte samtidigt, Fabian åkte, Olle åkte, alla åkte helt enkelt hem eller på andra äventyr.
jag minns känslan när jag kom tillbaka till lägenheten, tomt, helt jävla tomt.
jag minns jag satt på en stol och stirrade in i väggen ett tag .. "var det här allt? åkte jag hit ett helt jävla år, för att lämna allt sen?" - att dras tillbaka till vardagen, hitta vänner för livet, en plats som blivit hem, för att sen åka? 
alla var påväg bort, och där satt jag, helt jäkla ensam och fruktansvärt vilsen. - nu var det över.
det var över föralltid, ingenting kommer ske igen, man kommer inte vakna upp i SB igen, vakna upp till solen, till vännerna, till värmen, aldrig mer californien .. NO MORE CALIFORNIA! NO MORE ....
så tom.

Men det blev ju alldeles fantastiskt fint iallafall? jag ångrar inte jag åkte hem.
calif finns kvar, och vännerna är ju här i sverige, (de flesta). de ta tid och inse de bara.
frågan alla ställer och frågan man inte vill höra är "hur känns det nu?" .. "är du hemma igen?" 
LÅT DOM FRÅGORNA VAR!!!! man blir tokig, för det känns röv, och JA jag är hemma tyvärr, har du åkt själv någonstans?!?!?!? - ungefär en sån käftsmäll vill man ge, men man svara så fint, "heheh, aaa..."