åh denna pärlan.
livet är lite tråkigare när du inte är här, det är faktiskt mycket tråkigare, om jag ska vara ärlig. 
denna dam och jag har spelat i samma fotbollslag så länge jag kan minnas, låt oss säga hon var lagets pajas. 
och jag förstår fortfarande inte hur hon gör? - jag kan på riktigt säga att det finns inte en levande själ som tycker illa om denna goingen, har inga fördomar, pratar aldrig illa (om det inte är illa, you know what I mean), alla är lika värda, alltid ärlig, ge alla tusen chanser. 
en av de snällaste och ärligaste människorna jag träffat på i mitt liv - och jag får ha henne som bästavän?! 
nog för jag får skälla på henne ibland för hon är för snäll och ge sig för lätt, .. då finns jag där och är arg! BRA! 
som sagt så spelade vi i samma lag sen barnsben, men aldrig umgåts förens efter studenten. 
vi har t.om gått i samma klass utan att hänga? tänk vad jag gått miste om, mitt liv kunde varit så mycket lyckligare tidigare? hon kommer också läsa detta inlägget, då hon är trogen följare! - och känner jag henne väl, kommer hon blir rörd, säga "åh snuttan" men inte våga erkänna det sådär ;) 
ta åt dig ditt fanskap, du är bäst i världen ta migfanken, och utan dig är jag nog inte hel.