det är ett årsedan jag packade resväskan och begav mig ner till kastrup och flög till Los Angeles.
för ännu ett äventyr i mitt liv, jag visste inte hur livet skulle bli, hur allt skulle se ut, hur skolan skulle vara, eller vilka vänner man skulle skaffa sig.
Jag kände på mig att det skulle bli bra, inga förhoppningar, och nu, ett år senare, har jag precis kommit hem, med resor, vänner och utbildning i bagaget. 

det blev faktiskt inte bara bra, det blev så jävla galet bra, det blev så bra det bara gå och bli helt enkelt.
för ett årsedan mötte jag Carl för första gången, dagen efter han hade landat, och jag kunde riktigt känna det på mig när vi hälsade, att det va meant to be. (åtminstone som vänner då) 
vi klickade på två sekunder, och efter första hälsningen, pratade vi om allt. tror det eller ej.
det tog inte fler än två sekunder.
jag hamnade med tess och helene, två otroligt fina roomies, och jag kan egentligen inte pladdra upp alla.
vårterminen var och kommer vara den bästa terminen i mitt liv, hösten var fin, absolut, mina nya fina roomies och nya fina vänner, men våren var speciell, nytt och spännande. 

ett år går otroligt fort, och min fina vän Maria påbörjade idag sitt äventyr till Cali.
jag är inte avundsjuk, på riktigt, jag är färdig med SB, jag vet att de kommer få det så jävla kul, och hur underbart som helst, men min tid där, den är förbi, mina vänner därifrån är nästan alla hemma, och utan dom hade inte SB blivit sig likt.