Det var ett litet tag sedan.
mycket ha hänt sen stockholm, stockholm avslutades fint, med fina vänner och soliga dagar.
i veckan förlorade jag min bror, mina föräldrar förlorade en son, och sen dess har väl inte världen varit detsamma. - dem man trodde skulle stå upp, ha säckat ihop, och de man trodde skulle säcka ihop har visat sig starkar. ingenting är rätt, ingenting är fel. man får gå igenom det här hur man vill, det tror jag är bäst.
bara man gör det tillsammans! 

själv hade jag två intervjuer inplanderade i skåne, och är här nu.
tungt att vara ifrån familjen, men jag stanna inte så länge som det var tänkt, det blir nog blekinge imorgon igen.
ibland känner jag mig dum som "fortsätter" med livet så fort, samtidigt är det jobb jag sökt för längesedan, och en intervju är alltid en intervju, ... min bror kommer inte tillbaka, hur mycket vi än bara går runt där hemma.
att berätta för andra har varit värst. att andra blir ledsna, att se sin familj knappt äta eller sova. 

Ibland blir man förbannad på allt, ibland blir man ledsen, ibland skrattar man åt minnen, och ibland tänker man på annat. 

det är nog vad som hänt senast, räcker nog med uppdatering för den här veckan.
jag får lägga till ett feeeett tack till alla som skickat sms, ringt, skrivit, ja allt ni har gjort.
vår familj är stark.