England <3

vet ni vad jag saknar?
förutom det mest uppenbara, som Californien, som min bror, som mina vänner som inte bor i blekinge.
som lite sol i sverige, lite fotboll, lite EM, lite pengar på kontot ... förutom allt det.

så saknar jag min familj i England, the clarkson family - och jag har nu planerat in världens trångaste plan i sommar, för att få hälsa på dom! - egentligen skulle Seattle få sig ett besök den 9 Augusti, SKIT I DET!
Jag åker till England den 7 Augusti, och åker direkt från London till Seattle den 12 Augusti.
dessutom tjänar jag 600 kronor på att göra detta, hur fint? flyg från London är 1000 kronor billigare, och ett flyg till London är 400 kronor!


Februari 2011! - så små mina tvillingar var!

mina trollungar.
November 2011. 
- glömmer aldrig när jag åkte hem över sommaren och gracie var "deprimerad" i två månader över att jag åkt.
och jag glömmer aldrig när jag sen kom tillbaka och gracie skrek "NOOO, don't go, don't ever leave me again!!"


I början på November lämnade jag dom, och det gjorde ont - jag kände att nu kommer dom glömma mig.
dom är ju fortfarande små, men i April (5 månader efter att jag lämnat dom) får jag ett mail av Cathy (min värdmamma) att Gracie har dukat fram en gaffel, en kniv, en tallrik och ett glas extra och sagt att jag skulle sitta där, att hon vänta på mig och att jag är hennes bästavän.

Jag och Gracie kom varandra närmast, även om philippa var allas prinsessa, och gracie var lite mer "jobb"
så klickade vi, från den sekund jag stampade in i huset och de hade blöjor på sig.
jag glömmer aldrig när jag kom in dit första gången, hur jag kände mig hemma, hur min fina familj mötte mig med öppna armar, hur de tog hand om mig och visade mig det bästa av England, och gjorde så att England blev mitt älskade land.

Jag trodde aldrig att en upplevelse på landsbyggden i England skulle ge mig allt det här.
I Kilmington, Devon, England! 

Los Angeles - San Francisco - Seattle - Chicago - New York - Santa Barbara.
ni kommer aldrig kunna slå Kilmington, en by på 800 personer, på solkusten i Devon.
I left my heart in England! - en liten bit är kvar i USA, men den stora delen lämnade jag på George Lane!




Jag saknar hela familjen, inte bara mina kids.
jag saknar att äta min favoriträtt som cathy alltid lagade till mig, att sätta igång förhäxad och mysa varje kväll.
att bråka om tv-kanaler med Alan, att bråka om hans körning och vilken "hastighet" fläkten skulle vara på.
att få höra "dumma jävla svensk" och få säga "jävla fetto-britt" tillbaka, att kl 9:30 på lördagar och söndagar få höra MAAAAALIN VAAAKNA DIN JÄVLA LATMASK! och få skrika tillbaka DRA ÅT HELVETE och höra cathy med sin lugna röst säga - snälla, låt henne sova! - jag saknar att höra de där små hand-knackningarna på dörren och höra cathy säga "ni måste vänta till hon sagt att ni få komma in" och man säger "kom in tjejer" och dom blir hyper glada och skriker, SHE SAID COME IN !!!!! och hoppa upp i sängen och kryper ner bredvid.

- Nej nu får jag hitta på något annat, istället för att tänka för mycket.



Kommentarer
Postat av: Briitta

Åh goa du, så fint du skriver. Du får mig att sakna landet och min familj också! <3

2012-06-05 @ 20:50:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback