det är 45 dagar ... 45 dagar till Seattle, Washington! 

sitter i mitt rum, som ser ut som att det är kvar från sommaren 2010.
det har stannat i utvecklingen, det hänger saker från min student, glas som knappt är upplockade ur kartongerna som jag fått i presenter ... jag har inte direkt bott här i mer en 4 månader tillsammans de senaste två åren.
ingen mening att fixa och dona ... men de finns inga minnen, jag ser mig själv som 18, eftersom rummet är detsamma. 

det är som att mina resor aldrig existerat, när jag kliver innanför dörren till mitt rum så har ingenting hänt, tiden har stått lite still, det ligger en kuddar och flaggor med både USA och United Kingdom som motiv, det är det enda.

därför känns det rätt lätt som att det livet man hade när man var 19 fortfarande existera, med allt vad det innebär. - vänner, skola, ni vet ... men mer än hälften av det där har jag inte kvar lika mycket som innan.
inte för att det gör mig något, men vart finns mina nya vänner, mitt nya liv t.ex? inte här där jag är.

om det är något minus med mitt liv, så är det att alla fina vänner man träffar är utspridda, överallt i hela världen, men jag skulle aldrig välja bort dom för någonting, ett rum kan man alltid göra om.



(alla de fina på bilden ovanför, kommer inte komma tillbaka till USA .. det är mycket som kommer förändras till hösten, många människor som jag tycker så mycket om, kommer inte finnas där, men hösten kommer troligtvis blir så fin den också, det gör bara lite ont)

To my friends in New York, I say hello 
My friends in L.A. they don't know 
Where I've been for the past few years or so 
Paris to China to Col-or-ado 

Sometimes there's airplanes I can't jump out 
Sometimes there's bullshit that don't work now 
We are god of stories but please tell me-e-e-e 
What there is to complain about 

When you're happy like a fool 
Let it take you over 
When everything is out
You gotta take it in 

Oh this has gotta be the good life 
This has gotta be the good life