om en månad har jag befunnit mig i USA ett litet tag, inte hemma i California, men i Seattle.
däremot längtar jag som en tok efter att få komma hem till Santa Barbara, att få umgås med mina fina vänner, rutinerna man hade där var de bästa - men måste också inse att Santa Barbara kommer inte att vara som det var när jag lämnade det den 20 Maj. - måste inse att Tess, Helene, Carl, Gustav, Nina, Yvonne, Sebastian, Filip, Jacob, med tusen flera, kommer inte att var där, och jag har inte insett det ännu.

ibland tror jag fortfarande att jag ska åka tillbaka till 208, och bo med Tess och Helene, få busa med Carl och bråka med Gustav, det kommer bli tomt - istället åker jag tillbaka till 117 och få bo med fina Lisa, Knut-Olle och Elin, och få bo granne med en annan fin liten Carl - det kommer blir bra, bara jag kommer ihåg att det inte blir som förrut.

man trodde man visste hur livet skulle bli när man kom ner, man hade pratat med vissa människor över facebook, och föreställt sig - det blev inte alls så, det blev så jävla mycket bättre.

Jag och bäste Calle, så fort det gick att klicka med denna människa.
från den stund jag träffade honom, tog det max 1 dag innan jag visste att denna personen kommer vara den bästa människan jag kommer ha i mitt liv långt framöver! - finns inga ord för hur jag litar på dig fullt ut, och hur underbart bra som vän du är! - samma tråkiga och konstiga humor, att kunna retas om precis allt, och slå på våra seriösa sidor när det behövs. - även om de finns dagar då jag dödat dig och du har fått höra det (y) så är du min största trygghet. - kom ihåg de bästtieee och granne!!!! nu kommer jag stjäla dina mat-kunskaper!!!