det skaver.
det har gått 1 år och 4 månadersen jag satte mig på flyget till Heathrow för att påbörja min tid hos en familj i Kilmington, Devon .. en familj med tvillingtjejer på 2 år! - nervös var jag, visste knappt hur min värdpappa såg ut, men jag hade bara hört bra saker om familjen, det här skulle blir okej, det kände jag på mig.
Men inte visste jag, att när jag landade och kom in i huset, från det steget in i hallen att det skulle kännas så rätt.
tog upp min resväska på rummet, satte mig ner och kände ... ro, lugn och ro - hemma!
- 18 februari 2011 skulle bara blir till 26 Maj, det blev till den 3 November.
- minns hur mycket te de drack i början, hur alan skämtade och jag inte visste hur jag skulle tolka hans skämt.
det blev inget jäkla te för mig under mina månader, men förstod mig på Alans skämt gjorde jag och hade vilda kommentarer till varandra, om att han är skallig och tjock, att jag är dum svensk plus blondin.
Jag hade enorm tur, ENORM tur som hamnade så bra som jag gjorde.
jag tissade aldrig runt, jag hoppade omkring hur jag ville, jag la mig i allt, jag sjöng högt, jag skrek på barnen om de gjorde fel mitt framför mina värdpäron, jag hoppade in i deras sovrum och väckte mina värdpäron precis när jag ville, jag gjorde precis det jag ville! - inga konstigheter ... mitt hem, mitt england, mitt devon.
kommer ihåg ett speciellt sms från Alan - hans sätt att säga att man skulle stanna var "vi ta ditt pass och låser in dig i vår källare som fritzl) - men så kom sms:et, när jag landat i Sverige (på den tiden jag skulle rest till Australien istället för USA)
"Hi Malin, I hear you got back home ok - just wanted to say again - Many many thanks for your help and we hope you enjoyed your stay. You did a great job with the girls and it was so nice having you to stay. We'll miss you,so so much, especially Pippa and Grace. Barbora will have a lot to live up to, Good luck for your travels to Oz and hope to see you very soon again, Hugs and love Alan!"
Jag måste tillbaka, på riktigt - inte bara en liten semester, jag ska bo i England, och det är snart!
Men inte visste jag, att när jag landade och kom in i huset, från det steget in i hallen att det skulle kännas så rätt.
tog upp min resväska på rummet, satte mig ner och kände ... ro, lugn och ro - hemma!
- 18 februari 2011 skulle bara blir till 26 Maj, det blev till den 3 November.
- minns hur mycket te de drack i början, hur alan skämtade och jag inte visste hur jag skulle tolka hans skämt.
det blev inget jäkla te för mig under mina månader, men förstod mig på Alans skämt gjorde jag och hade vilda kommentarer till varandra, om att han är skallig och tjock, att jag är dum svensk plus blondin.
Jag hade enorm tur, ENORM tur som hamnade så bra som jag gjorde.
jag tissade aldrig runt, jag hoppade omkring hur jag ville, jag la mig i allt, jag sjöng högt, jag skrek på barnen om de gjorde fel mitt framför mina värdpäron, jag hoppade in i deras sovrum och väckte mina värdpäron precis när jag ville, jag gjorde precis det jag ville! - inga konstigheter ... mitt hem, mitt england, mitt devon.
kommer ihåg ett speciellt sms från Alan - hans sätt att säga att man skulle stanna var "vi ta ditt pass och låser in dig i vår källare som fritzl) - men så kom sms:et, när jag landat i Sverige (på den tiden jag skulle rest till Australien istället för USA)
"Hi Malin, I hear you got back home ok - just wanted to say again - Many many thanks for your help and we hope you enjoyed your stay. You did a great job with the girls and it was so nice having you to stay. We'll miss you,so so much, especially Pippa and Grace. Barbora will have a lot to live up to, Good luck for your travels to Oz and hope to see you very soon again, Hugs and love Alan!"
Jag måste tillbaka, på riktigt - inte bara en liten semester, jag ska bo i England, och det är snart!
Kommentarer
Trackback
