thats why we're still hanging in there.
jag har alltid kunnat sitta och skriva om absolut ingenting, jag skriver jämt, thats what I love.
jag gillar inlägg som "hej bloggen, idag har jag ...." - jag gillar inlägg som är djupa och ärliga, jag gillar inlägg som är poetiska, jag gillar inlägg om musik, jag gillar inlägg med bara bilder, älskar inlägg med fotboll.
och jag gillar t.om random bloggar där folk skriver om sina vänner och om gud vet vad som jag absolut inte har någon aning om?
Jag har länge funderat på varför man kan köra ner sig i en blogg, i en person man kanske aldrig träffat?
- I do it all the time, så jag är väl inte rätt person att fråga, och jag antar att alla 200 personer som läser min blogg, inte känner mig heller? och ändå trillar ni in varje dag - såklart hjälper det nog att jag reser och skriver mycket och mina äventyr, jag antar att åtminstone hälften av er är lika resglada som jag? eller bara drömmer ni er bort och väntar på era äventyr ... who knows! - men här sitter ni och läser mitt inlägg just nu ....
Jag har många bloggar jag kika in på lite då&då ... om någons privatliv "jaha, idag har hon bakat bullar med sina vänner ifrån timrå" - good for her! och nästa dag trilla jag in igen, "hej, idag har jag haft matteprov" - vilket egentligen inte alls intressera mig? och ändå klicka jag mig in där lite då&då ...
min blogg då? jag vet att de flesta nog är ute efter detaljerna om resorna och om Santa Barbara.
ni klicka in här ihopp om att jag skrivt något smaskigt att sluka idag ... sorry, men idag blev det inget sånt.
för vem vill egentligen läsa om att jag har gått på julbord? eller varit på gymet? vem vill veta att solen sken i Karlskrona idag och att vi inte ha sett en snöflinga ännu?
alla kommer nog sitta som iglar här om 18 dagar, när jag sprungit runt på Los Angeles gator.
för det är det vi är ute efter ... lika så jag, jag trilla in på någons blogg och ser att hon ska till Kenya om 72911 dagar och vi håller oss i, i den bloggen, även om det är 72911 dagar till hon ska dit, så ska vi fan läsa om hennes äventyr i Kenya , om hon så skriver om ett par jävlar bullar och hennes kompisar i 7000 inlägg innan dess.
så om 18 dagar kommer ni nog att få sluka i er något riktigt smaskigt, med bilder och en fet uppdatering. - för hur otroligt det än låter, så kommer jag bor i Californien om exakt de antalet dagar.
Haha, så mycket jag känner igen mig i det du skriver!
Jag läser din blogg för du ska plugga på SBCC ju, jag har bestämt mig för att inte åka. Det är inte rätt för mig. Kan inte riktigt förklara det men jag vet innerst inne att jag inte skulle åka.
Jag kommer iaf definitivt sitta här och klicka in som en galning innan du åker för att se hur det går för dig, och förhoppningsvis tar du MÅÅÅNGA bilder och skriver om ALLT. För jag vill veta vartenda detalj :)!
Svar: Tack för din kommentar :) Tycker egentligen inte att 30-40 minuter är något problem, det är bara att familjen bor på en ö så att man är tvungen att anpassa sig efter en färja för att kunna komma därifrån. Jag skulle heller inte alltid ha tillgång till bil på fritiden, vilket gör att jag känner mig lite låst. Har pratat med andra Au Pairer som bott i Seattle, och de har alla sagt att de inte skulle rekommendera att bo på ön, just för att det är så krångligt att ta sig dit. Dock måste jag ju såklart lyssna på mig själv, men det är så svårt då jag inte riktigt vet om min halvdåliga magkänsla beror på familjen, eller bara att jag tycker läget känns så dåligt. Har så svårt att bestämma mig, vill inte ångra mitt beslut sen :/ Tack för dina tips hur som helst, känns jätteskönt att prata med någon som varit i ungefär samma situation. :)
