var på bio med Linn, såg på - GISSA (trumvirvel) - The social network.
en rätt så bra film, och galet hur stort det egentligen är .. insaneeeee it is!

SÄTT EN KÄNDIS OCKSÅ: satt på Café och matsal innan bion, snackade skit och vips så kommer "loffe" in, han som är med i Göta Kanal. inget vidare att se kanske, men i ronneby? och på Café&Matsal dessutom.

(nu kom en hel uppsats, märkte jag när jag skrivit färdigt)
en liten sak som jag tycker är sorgligt, är att när en människa har självförtroende och bra självkänsla, att man kan tycka om sig själv och älska sig själv för den man är och vara stolt, uppfattas man oftast som kaxig, egenkär och lite ironiskt häftig, right? - men när en människa ha dåligt självförtroende/självkänsla, trycker ner sig själv och klagar på det mesta - så är det mest synd om den personen och man ska rädda honom/henne, för det är absolut inte hennes/hans fel, (oftast) right?

varför är man kaxig när man är lite egenkär och ha bra självförtroende och självkänsla.
jag ser INGET fel i en människa som är stolt över sina bra betyg, eller den som vunnit guld.
men det verka ofint att vara stolt över sig själv, eller att älska sig själv för den man är? - det är kaxigt.
jag vet att folk ser mig som kaxig för jag har bra självförtroende, jag låter inte folk trycka ner mig, ingen kan säga till mig vad jag ska göra (om jag inte vill de), jag har väldigt bra självkänsla, för jag tycker inte jag är fet eller ful någonstans, visst, mitt ena lillfinger är helt snett, fan gör det mig? jag kan ju använda den? och den sitter ju inte på någonannans hand än min? så varför skulle någon behöva bryr sig? - folk kan stå i evigheter och säga att jag är fet,ful, äcklig osv för jag vet själv att jag inte är fet, ful eller äcklig - och tycker den personen jag är äcklig så vill ju inte jag vara med honom/henne iallafall och framför allt inte höra på vad den har att säga.
- Lite häftig hade nog många av mina "kompisar" sagt.

- om jag istället hade suttit här och gjort ett gråt-inlägg över hur mina valkar hänger utanför, eller hur mitt liv bara förstör och att alla hatar mig - så hade jag fått kommentarer om hur jag ska kämpa, och hur stark jag är innerstinne? riiiiiight?

Det kommer alltid finnas de människor som inte kan ta åt sig av fina komplimanger, det kommer alltid finnas dom som inte bryr sig om komplimanger (jag ingår där) - jag behöver inga komplimanger, vad ska jag med de till? jag behöver inte vara snygg inför någon, eller spela en bra fotbollsmatch för att glädja den andre, eller att få bra betyg för att mina föräldra ska vara stolta, - ABSOLUT, det är ett plus om mina föräldra är stolta över mina MVGn, eller om fredrik tycker jag är snygg, såååklart! men det är inget jag behöver? för jag är redan stolt själv över mina betyg, jag vet att jag kan spela fotboll och jag vet att jag inte ser ut som skit.

fortfarande kaxig?
- det gå bra för mig, det gör inte mig något, det bevisa bara att den personen som tycker de har själv något den inte gilla hos sig själv och är avundsjuk på att vi som är stolta, klara av att vara de.
några människor kommer alltid att hata sig själva, några människor kommer alltid att ta livet av sig pga de, några människor kommer har komplex för vissa kroppsdelar (eller nåt annat) och vissa människor kan acceptera att inte låta fel på kroppen ta över - thats it, - men det ska inte vara kaxigt, häftigt eller att någon ha mer attityd bara för att man inte hata sig själv.

Jag älskar t.ex att mina vänner där borta i väst trivs så bra hos sina värdfamiljer, jag är SUPER glad att dom få det året dom hade drömt om, och jag vill höra jämt om hur dom har det - och så fick man en fråga: varför är du så glad att dom trivs? du åkte ju själv hem? - WTF? - skillnaden här är att jag inte ville vara där, och mina vänner vill vara au pairer hos en värdfamilj, det är deras dröm: och nu gick den i uppfyllelse? hur kan jag inte bli glad?
om ett par månader ta fredrik sin examen som planeringsarkitekt, jag kan inte vara mer glad (jag vill absolut själv inte bli det, men han vill de och då är jag glad för det) ...

När jag sa att jag skulle till USA i våras var det inte många som sa: fan vad kul, grattis!!!
utan det var väl mer: HAHA fan ska du göra där?
(och jag vet att det är för att dom själva inte vågar åka till USA, och jag vet också att hade det varit en som inte trodde så mycket på sig själv hade sagt de, så hade alla sagt: FAN VAD KUL!)
när jag sa att jag skulle hem sa alla: NEEJ VAD TRÅKIGT!!! (men innerstinne skrattade många)
- när jag sen släppte bomben om thailand kom det igen: fan ska du göra där? FAN vad du reser jämt?!!!
men här sitter jag bakom min datorskärm och små skrattar hur trångsynta vissa kan vara.

det är SORGLIGT och tråkigt hur människor beter sig, hur man inte kan glädjas åt andras lycka eller åt andras stoltheter, hur man HELA tiden måste sträva efter att hitta en som är sämre än sig själv för att lyckas.
det är SORGLIGT att människor inte kan bara sträva efter sina egna mål, utan att tävla hela tiden.

- men det är så vi fungera, mänskligheten.
- och det är klart att jag blev lite avis över att min bror skulle till thailand i 4 månader när han sa de? ... varför vara avis? JAG KAN JU SJÄLV DRA DIT! - så jag bokade min biljett och nu väntar jag på den 4 januari.
så vill ni göra något som en kompis gör, blir inte kinkiga, utan gör det själva - och gör ni inte de så vill ni troligtvis inte det så mycket (: