jag bli så taggad över att läsa inlägg om Chicago.
för bara igår och idag har jag hittat 3 bloggar som ha varit på semester i Chicago, eller åkt dit över helgen osv.
och det som skrivs är: jag älskar Chicago, jag ville aldrig lämna detta ställe, här ska jag bo för resten av mitt liv .. det finns ingen stad som denna, den har allt, FY vad jag ska hit igen .. osv osv osv.

hur taggad blir man då på att få själv uppleva den?!
här ska jag bo i ett år .. förhoppningsvis det bästa året nånsin!

igår hade jag ju som sagt inte ett skit att göra på jobbet.
och idag gick maskinen sönder från 4 till 7, fick komma 3 elektriker (y) good job.
men lite fint att om jag ringer och behöver hjälp så måste elektrikerna släppa allt dom ha i sina händer (även om någon annan ha problem) och komma till mig, min maskin är deras prio1 (;

sen var det SÅ JÄVLA SKUMT alltså, det ringer i telefonen på jobbet, gubben i luren säger han heter Bosse och att det stå två pallar ute hos honom med olika nummer på och att dom ha stått där sen i lördags (han menar att ingen frisläppt dom, så de kan åka ut till lagret) jag få alla nummer och ska kolla upp de från min dator ... jag kollar för livet och inse att alla de nummer han gav mig (varje matta har ett nr) .. de stå inne hos mig på pallarna, han kan alltså inte ha dessa pallar hos sig, ... han sa han bara hette Bosse och huuur ska jag veta vem han är? så jag springer bort dit allt händer, ingen vet någon bosse, jag fråga "högsta hönset" liksom ;D och INGEEEN vet vem bosse är och han ringde aldrig igen heller?! hahaha ..

tror fan jag däckar nu!