Jag är absolut inte den personen som saknar folk, inte ens min pojkvän.
jag har aldrig saknat fredrik(om vi inte varit utomlands), även om jag älskar honom till maaaax!
men så många pojk och flickvänner som skriver "åh vad jag saknar diiiiig" redan efter en dag?
det har jag aldrig förstått mig på ....

men nu saknar jag honom, vi sågs igår och nu ska han vara borta tills fredag.
jag saknar inte honom när jag kan få träffa honom, jag saknar han bara när jag inte alls få träffa han.
- men man vill ju alltid ha det man inte kan få, right?
han är i Österrike nu, där det kosta 5 kronor i minuten att ringa och 2,50 att skicka sms, det var väl det sämsta? 5 JÄVLA SPÄNN!

nu träffas vi inte förens om 6 dar, (oooooooooooooooooooooj, vad blir det i usa?)
Ja jag vill inte ens tänka på hur många dar det ta innan han hälsa på mig.
tur att vi har skype då åtminstone, men just nu förstår jag inte alls vad jag gett mig in på.
ska JAG åka iväg från den finaste på jorden? som varit min fina vän och pojke sen år 2004.
men det är ifs klart att jag ska åka, vi känner varandra, är det meningen att vi ska vara DÅ kommer vi ha 60-70 år framöver, ett år i usa är ju ingenting, men jag kommer sakna hans kramar!

kan tänka mig att många som känner mig nu blev JÄVLIGT förvånade att jag saknar nån, jag är LIKA förvånad som ni kan jag lova ... men tänk vad jag tycker om honom nu då, Ja inte illa inte illa!

ska skicka ett litet varnings sms till honom nu tror jag nog (a)
ifall han åker dom farliga backarna och bryter benet ska jag slå ihjäl honom!
han klara inte av det där (;