idag känner jag för första gången att mitt liv suger åta bara fan.
jag har gått hemma i 2 månader och jag börja snart dra mig i håret.
tänk att de finns då dom som alltid gå hemma och är lata hela tiden?
fyfan säger jag då!

20 dagar tills något händer i mitt liv ... vet inte vad jag ska ta vägen.
jag har verkligen ingenting att finnas här för, jag har ingeeeen, inte en kotte som jag skulle kunna tänka mig att stanna kvar här för, - låter hur hemskt som helst, men jag mår mest dåligt av denna lilla värld jag bor i.
så var de innan USA också, under USA och efter USA - jag har alltid hatar Ronneby, alltid.
det var skönt att komma hem 1 dag, och det var inte för Ronneby, utan för en riktig svensk frukost.

det som gör mig dåligt är att de som är i min ålder "nöjer" sig med att stanna kvar här.
de klagar, men dom gör inget åt det.

uschuschuuuusch, slut på gnäll! - 20 dagar kvar bara, DE GÅ FOOORT!

- ska träffa kosken ikväll, blir fint, ska nog försöka se på handbollen också.
svenskarna är fan inte så dumma alltså.