det är mindre än ett år kvar, och det är inte länge alltså!
mindre än ett år tills jag SKA åka till usa. (om jag hitta en familj såklart) vilket jag ska!
och idag är första gången sen jag började fundera i Juli på dethär om jag verkligen vill bli en au pair.
vill jag bo i en annan familj? lämna hela sverige för USA ett helt år, ett nytt land, ett LITET så nytt språk, ny familj, nya människor, nyttnyttnyttnytt! - är jag ens redo för att börja ansöka till sts nu?
det enda som egentligen ta emot om jag ska göra detta eller inte är fredrik ...

han stötta mig som ingen annan i det här, ja jag kommer ansöka, det ska jag, vill ingen ha mig då är det en annan femma. men ska jag klara mig ett helt år i usa UTAN fredrik? som har funnits för mig sen 2004, som varit min pojkvän sen jag satte foten på högstadiet nästintill.
Jag vill inget hellre än att åka till usa, samtidigt som jag känner att vafan, ett år ifrån sverige, vänner, familj osv.
jag skulle aldrig kunna bo kvar i blekinge, inte en chans, men göteborg? göteborg är lagom bort och lagom nära.
men a, fan ska jag göra i göteborg när jag vill till usa? ... dagens i-landsproblem.
fredrik är fast i karlskrona i 3 år till när jag åker .. men jag kan ju inte bara tänka på honom?
jag vill resa, utforska världen och hitta en massa nya kulturer, och det gör jag nog fan inte i sverige.

men idag är en sån dag bara, jag vill inte lämna fredrik för ett ensamt år i usa, men jag kommer iaf ansöka.
jag gissa på att imorgon kommer dessa tankarna vara borta ... och usa kommer kännas MER än rätt igen.

& idag är det lite mindre än 8 månader till studenten, det är fan ingenting!
men äh vafan, KLART JAG SKA ÅKA TILL USA, HELL YEEAAAAH vilket år!