Så vart man hemma. 
Vi har vandrat från minus 5 på högre höjder än kebnekaise och till 35 plus vid havet. 
en magisk resa med extremt mycket bilkörning. Jag låter väl bilderna tala för sig själv. Har så mycket mer bilder än här, men man kan inte få allt på en gång. hold your horses. 
Jag älskade att vara tillbaka och vandra på state street hemma i santa barbara. så mycket kärlek. 

När jag landade igårkväll fick jag det tråkigaste beskedet; min älskade farmor hade gått bort under resan. 
Lite väl plötsligt och hastigt utan förvarning. Det är nog det som gör det jobbigast. Att försöka få lycka ur något av det så levde hon ett väldigt långt liv och hon slapp bli sjuk på ett hem och ligga som en grönsak. Min farmor var min bästa vän, inget stelt beteende mellan oss, jag kallade henne efterbliven lika mycket som någon annan - och hon skrattade varje gång. Men jag hann få nästan 25 fantastiska år med den gamlingen vilket gör mig mer än lycklig. Det finns ingen bättre farmor i hela världen. <3 

Nu ska jag slappa hemma ett par dagar innan jobbet kallar igen på Onsdag. 
är så jetlagged att jag vet inte vart jag ska ta vägen. - Hem är alltid värst. - Till USA var inga problem denna gången dock, bruka också vara ett helvete men antar jobbtiderna på flygplatsen fått mig att vänja mig lite.