jag känner mig som en karl, ni vet när män/killar/pojkar är sjuka så gå HELA jorden under.
så känner jag mig nu, fine, annars kan jag vara sjuk, inga problem.
men nu är Cajsa här, det är finals och stora inlämningar, vi ska till San Francisco.
jag ser dagarna krypa nämre och nämre hemresan och jag ligger bara som en död sill.

klockan är inte ens 9 och jag har redan krypit ner, när hände de senast? inte så att jag kommer somna, men oj så osocial jag känner mig, tur tess och helene ta hand om cajsa lite (y)

har hellre halsfluss än detta, huvudet är värst, eller magsjuka, det är nog fan värre, så lite nöjd få jag var.
guuuuud, ska sluta klaga innan vi alla dör av tristess.