I'm afraid.

hade tänkt förklara livet här lite.
så att alla ni där hemma har något att vakna upp till i kylan.


nu har alla fått en vardag, alla springer om varandra mellan lektionerna.
oftast gå jag över till carl&emil på eftermiddagarna och plugga där, det är alltid fint och sitta ett par stycken, hjälpas åt, ta en paus med skitsnack - jag jobbar oehört flitigt med andra personer (även om det inte är samma läxa, bara att se den andra plugga får mig att plugga)

brukar trilla hem runt 5-tiden och då är denna lägenheten fylld av människor.
minimun här ligger väl runt 10 personer, som myser, pluggar ihop, snacka skit, laga mat.
och jag älskar det, jag älskar att ha mycket folk omkring.

- vår lägenhet är den där folk trillar in, ingen knackar, man bara gå in, prata skit, äter och gå ut.
jag har alltid velat ha det som i "vänner" - haha, så jag klagar inte.
- om jag säger att Carl inte ens vet vilka det är som bor här (nästintill) så är det mycket folk ;)

kvällarna består av mat, film, pluggmys, häng, allt man behöver för en lyckad kväll.
helgerna är såklart annorlunda, då slår man på lite extra stort, och oehört mycket fester.
jag gillar festerna här, jag är ju inte den som dricker för att blir stupfull, men festar gör jag gärna.
Jag är ju över-social tydligen, så nya människor, många människor - då trivs jag.

Jag älskar lukten av morgondoften i santa barbara, älskar palmerna i solnedgång.
älskar havets vågor och sälarnas läte ifrån hamnen, att vaknar upp av solens spretiga ljusstråla sipprandes in genom fönstret och nuddar mina ögon. - jag älskar att läsa California på diverse skyltar, det får mig att förstår, att jag är här, på andra sidan jorden, vid pacific ocean, i californien, går på college, och känna weed-lutkten bakom hörnet till La breeza - just då slår det mig, jag bor ju i freaking California.
jag trivs så bra här, med fina människor - säkert många av dom som är de finaste jag har i mitt liv.
som jag är livrädd för att inte behålla kontakten med.
jag är livrädd över att komma hem över sommaren, att Santa Barbara försvinner, att vännerna försvinner, och att sitta i tråkiga Ronneby - alla stannar inte till hösten, några av oss, men inte många!


nu spårade hela inlägget - God natt finaste finaste Californien.

Kommentarer
Postat av: Sofie

Du ær så bra Malin som går din egen væg! Och nej, du kommer aldrig sluta i Ronneby, har man en gång sett vad som finns utanfør, så åkervænder man aldrig, haha håller du inte med?

2012-02-01 @ 10:03:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback