3 månader i staterna, 3 korta men även 3 långa månader.
vid den här tiden för 3 månadersen låg jag och inväntade JVM-finalen, som jag visste jag skulle få se lite av, 
innan vi skulle bege oss mot flygplatsen, det var kallt som fasen, jag hade sagt hejdå till pappa, glömde säga hejdå till jocke, kramade mammsen min extra länge den morgonen.

hade ingen sändning i bilen, så radion funkade inte, får sms av kalle 5 på morgonen om VI ÄR SVENSKA MÄSTARE, SYNS I LOS ANGELES!!! - då slog det mig, ja vi syns i Los Angeles, nu är vi påväg.

det är som sagt 3 månadersedan! sen dess har det hänt mer än jag kunnat tänka mig.
hade inte ens kunnat räkna ut allt som skulle hända här borta, men jag har the time of my life - som det så fint heter. och jag ångra inte en sekund av allt jag fått uppleva, och allt jag kommer få uppleva ...
- det är snart över, det är snart dags att sätta sig på planet hem igen, och höra "Welcome to Copenhagen."
snart sitter jag på det där jävla tåget som ta mig från Copenhagen direkt till Ronneby, som jag så många gånger suttit på förr, och våren här i Santa Barbara kommer kännas som en dröm .. allt är historia, alla gå vidare, vi har tur, vi som kommer tillbaka, vi kan fortsätta leva i en bubbla över sommaren, för vi kommer få höra "Welcome to Los Angeles, California" igen.

men de som inte kommer tillbaka, vi får ha våra minnen ihop tillsammans, vi kommer inte bygga nya historier, nya minnen att leva på, åtminstone inte i Santa Barbara!

jag är glad jag kommer tillbaka .. jag är inte färdig med Santa Barbara, med College, eller med allt folk här.