det är ingen vanlig dag - för idag kommer Matilda.
jag har fortfarande inte städat/bäddat rent överallt, MEN VAD GÖR DET?!
klockan är snart 10, och kidsen är inte hemma förens halv 2 iallafall, wiho.
I have timeeeeeeeeeeeeeeeee - om jag inte fastnar här dvs.

inatt drömde jag om fotboll, att jag spelade, jag var fri, jag älskar min fotboll.
åh vad lycklig jag var under tiden jag spelade, och fram till vi bytte tränare (inga sura miner från någon)
jag saknar F14, världens bästa lag, världens mest hållbara lag, världens bästa tobbe och anders (tränarna)
- men det är inget kul längre, ett lag håller aldrig ihop så länge, och fotboll är inte kul när det måste gå över på elitnivå, jag saknar bara att sätta på mig Nummer 11 på ryggen, snöra på mig skorna - i ett omklädningsrum innan match kan det tänkas vara så att alla peppar varandra, alla prata om matchen, inte vårt lag inte.
ofta började det med att Mirande hade varit as full i helgen och vi fick hela historian berättad för oss!
vilket alla älskade, för det hände alltid miranda något, alwaaays -

vi gick ut på planen, vi gjorde de vi skulle, och vi vann allt för ofta.
in i omklädningsrummet igen och prata om hur fula de andra var, eller vad dåliga dom var.
- det var så vi gjorde i flera år .. tills vi bytte tränare och jag stod inte ut längre och slutade.
och tillslut ramlade en efter en ut .... och just nu vet jag inte om någon spela kvar.

åtminstone slutade vi på topp - som seriersegrare, som ett otäckt sammansvetsad lag där ingen var utanför.
men nummer 11 saknar jag, i 11 år bar jag den där tröjan (hör ni det ironiska? i elva år)

fotboll måste vara livet.