på morgonen känner jag oftast att "vad skönt de skulle vara att vakna upp i sin säng och ringa en kompis efter en lång god frukost, och på kvällarna däcka ut i tvsoffan med cola och lite bra fotboll"

det vara oftast från den stunden jag vakna tills jag börja jobba.
jag kan tänka mig att det blir lite värre när Jenny åker hem, för nu har man någon här liksom, prata svenska, någon i samma ålder, jamen hela den biten!

MEN (!!!) det är absolut inte så att jag vill hem, jag vet att jag kommer vilja dö efter bara ett par timmar hemma.
och jag trvis, familjen är kanon - jag ska bara vänja mig, tror jag behöver lite att se fram emot också.
för om 3 månader är jag nämligen redan hemma, och ligger i min egen säng och springer runt i trista sverige!

det är ingen hemlängtan, bara en saknad.