jag börja tror att mitt psyke inte klara av när klockan är ställd.
hela sommaren jobbade jag skift, och de två dagarna jag behövde gå upp vid 05:00, sov jag INGENTING.
mitt huvud tänkte "skitsamma om jag inte sover, kan sova sen" - men troligtvis låg det och rullade runt i bakhuvudet, för idag behövde jag gå upp klockan 7 och jag sov ingenting, jag visste jag skulle behöva jobba en liten timme, bara ta ungarna till skolan, sen kunde jag sova igen - och ändås sov jag inte ett skit.

så efter jag släppt av ungarna, varit och köpt smör så hoppade jag till kojs och sov, det var så skönt!
- ännu skönare att jag aldrig behöver gå upp klockan 7 igen på många veckor (y)

när jag är i affären här, så är där en gubbe på 50 bast, som ALLTID, ALLTID ALLTID börja typ mumla till mig.
när jag kommer in släpper han allt han ha i händerna och säger hey, how are you.
när jag står i kassan, INTE I HANS KASSA, utan någon annans, gå han ifrån sin kassa, säger tack till mig för att jag handla hos dom, fråga återigen hur jag ha det, vad han kan göra för mig, om jag mår bra, - en gång följde han mig genom hela affären för att se så jag hittade allt?
SÅ IDAG när jag skulle köpa lite smör, och jag se att han stå i kassan när jag kommer in, så ta jag upp mobilen för att låtsas sms, allt för att slippa ögonkontakt, då skriker karlfan, WAIT, hoppa ut framför mig och glo, jag fråga WHAT?!!! är det stängt eller vad händer? - då säger han, how are you? ... min värdmamma sa dock att han alltid hållt på så och att han inte hade alla hästar hemma ... nej de märkte jag verkligen.

ikväll efter jobbet ska jag möta upp Ludvig för Pizza, helgen är inte helt spikad.
blir downtown med Sigrid till helgen åtminstone, fredagen hade jag spikat igår, men jag ha HELT glömt bort vad?

Bra mamma, att ni få skrapa rutorna ;) vi har det riktigt varmt idag, min värdmamma fick sätta på AC'n igen!