därför lämnar jag USA
hemma läste jag gud vet hur många bloggar om livet här borta i staterna.
minns ni hur taggad jag var på det här?
- och så kom jag hit, det var inte, över huvudtaget något som jag föreställt mig.
det är väl klart att jag önskar jag skulle ha "the time of my life" här borta, får en extra familj, träffa vänner varje dag och bara leva loppan .. men jag önskar också att jag var stenrik, varit i australien, rest jorden runt, att jag inte bodde i ronneby och att att jag kunde trolla, nu har inte jag/eller är något utav detta.
jag kom till USA på eget beslut och på egna ben, jag bor i USA helt ensam, utan min familj, utan mina vänner och utan nånting som jag alltid ha haft, jag ha hittat nya vänner, underbara vänner, jag ha upptäckt en ny stad, underbara Chicago, helt på egna ben .. jag ha pratat med College, jag ha pratat med poliser, jag ha lärt mig köra bil bland dårar, jag plockar upp den ena ungen efter den andra i skolan, lämnar och hämta på aktiviteter, jag lägger den minsta killen till sängs varje natt, läser sagor för honom och han ge mig en kram och säger god natt - det gör jag på egna ben.
men att åka som au pair till USA var inte min grej, det är inget jag vill, vill inte bo med andra, ta hand om andras barn, fira högtider med andra eller att bo i USA, det är klart jag skulle kunna vara här ett år, jag skulle kunnat härda ut, oftast åker folk hem pga hemlängtan eller att familjerna suger, jag ha inte hemlängtan och min värdfamilj suger inte, däremot är detta så fel det bara gå att bli, det är då inte starkt att stanna kvar här när något är så fel, det är däremot starkt att kunna veta vad man vill och ta sitt beslut.
jag tog mitt beslut att åka hit utan att bryr mig om vad andra tyckte, det var jag som skulle till USA, ingen annan.
därför ta jag även mitt beslut helt själv utan att bryr mig om andra, att åka hem igen .. det är ingen annan än jag som lämnar USA den 10 Oktober, och det är heller ingen annan som kan bli besviken på att jag landa i sverige den 11 Oktober, för det var inte dom som åkte hit den 23 augusti ...
jag vet fortfarande inte vad jag vill göra när jag kommer hem, och jag bli fortfarande deppig när jag inte vet vad jag vill göra, däremot vet jag när något är fel, och då ska man göra allt för sig själv så att det blir rätt igen.
därför lämnar jag USA - på mina egna ben ta jag flyget hem, för min egen skull tog jag detta beslut, däremot kommer jag återvända till USA någongång, men på resande fot ..
jag är glad att jag kommer få uppleva nästan 2 månader i Chicago, att jag ha träffat så fina utländska vänner som jag faktiskt ha träffat, jag trodde inte att tyskarna och jag skulle passa så bra ihop, men det är dom som passa mig bäst, jag umgås faktiskt hellre med andra nationalliteter än svenskar, de passa mig mycket bättre, tjejerna från australien och brasilien är så bra, jag vet det kommer bli många nätter då jag sitter uppe och skypa med Maggie och Julia, nästa sommar då de är hemma igen vet jag att vi kommer ses i tyskland!
det är de jag kommer sakna härifrån, vänskapen och de spontana tankarna man hade innan man kom, på 5 minuter kan man ha fått ihop ett helt gäng att dra till starbucks, och på 10 minuter sitter man på starbucks, hemma krävs det så mycket planering för alla att bara ta sig utanför dörren - ni som själva är au pairer vet exakt vad jag prata om - jag ha aldrig känt mig så fri som här, men aldrig någonsin känt mig så fången som jag är här
Chicago och USA har inte sätt det sista av mig, au pair livet ha däremot gjort det om ett par veckor.
och jag är fantastiskt glad över mitt beslut, - att åka hit var underbart, så mycket instinkt jag redan fått, men att åka hem var snäppet bättre.
på 3 månader har jag hunnit med - tagit studenten, sommarjobbat, flyttat till USA, jobbat här, träffat vänner, kört stora bilar, räddat ett barn från kidnappning, bott i en annan familj och lekt någon slags hemmafru-mamma, jag är 19 år och vill inte vara en mamma, så instängd känner jag mig (:
(på 3 månader hinner fredrik kolla på 90 olika bilar och inte köpt en enda, jag säger bara vad mycket jag hunnit med)
varför skrev jag detta milslånga inlägg? - jo för jag får frågor varenda eviga dag om varför, detta inlägg hamnar i en egen kategori, så kan jag länka det istället för att förklara mig varje gång.
NU SÄGER JAG GODNATT, för imorgon ska jag träffa min brasilianare och på kvällen dra jag till
"North Chicago" och träffa siiiiggggster.
än har jag fortfarande 25 dagar kvar här, de ska spenderas väl!
och det är även kul att se hur många som engagera sig genom att skicka ett mail och fråga hur dagen varit, eller skickat något på FB, de jag inte trodde har engagerat sig mest, och de man brydde sig mest om ha engagerat sig minst, men då vet man det .. och det få även bli ändring på lite saker när jag kommer hem, .. inte bara för att ingen av dom man hoppats på har hört av sig, så har jag inte heller hört av mig till dom, och det säger en del - vad? det kan man räkna ut själv.
minns ni hur taggad jag var på det här?
- och så kom jag hit, det var inte, över huvudtaget något som jag föreställt mig.
det är väl klart att jag önskar jag skulle ha "the time of my life" här borta, får en extra familj, träffa vänner varje dag och bara leva loppan .. men jag önskar också att jag var stenrik, varit i australien, rest jorden runt, att jag inte bodde i ronneby och att att jag kunde trolla, nu har inte jag/eller är något utav detta.
jag kom till USA på eget beslut och på egna ben, jag bor i USA helt ensam, utan min familj, utan mina vänner och utan nånting som jag alltid ha haft, jag ha hittat nya vänner, underbara vänner, jag ha upptäckt en ny stad, underbara Chicago, helt på egna ben .. jag ha pratat med College, jag ha pratat med poliser, jag ha lärt mig köra bil bland dårar, jag plockar upp den ena ungen efter den andra i skolan, lämnar och hämta på aktiviteter, jag lägger den minsta killen till sängs varje natt, läser sagor för honom och han ge mig en kram och säger god natt - det gör jag på egna ben.
men att åka som au pair till USA var inte min grej, det är inget jag vill, vill inte bo med andra, ta hand om andras barn, fira högtider med andra eller att bo i USA, det är klart jag skulle kunna vara här ett år, jag skulle kunnat härda ut, oftast åker folk hem pga hemlängtan eller att familjerna suger, jag ha inte hemlängtan och min värdfamilj suger inte, däremot är detta så fel det bara gå att bli, det är då inte starkt att stanna kvar här när något är så fel, det är däremot starkt att kunna veta vad man vill och ta sitt beslut.
jag tog mitt beslut att åka hit utan att bryr mig om vad andra tyckte, det var jag som skulle till USA, ingen annan.
därför ta jag även mitt beslut helt själv utan att bryr mig om andra, att åka hem igen .. det är ingen annan än jag som lämnar USA den 10 Oktober, och det är heller ingen annan som kan bli besviken på att jag landa i sverige den 11 Oktober, för det var inte dom som åkte hit den 23 augusti ...
jag vet fortfarande inte vad jag vill göra när jag kommer hem, och jag bli fortfarande deppig när jag inte vet vad jag vill göra, däremot vet jag när något är fel, och då ska man göra allt för sig själv så att det blir rätt igen.
därför lämnar jag USA - på mina egna ben ta jag flyget hem, för min egen skull tog jag detta beslut, däremot kommer jag återvända till USA någongång, men på resande fot ..
jag är glad att jag kommer få uppleva nästan 2 månader i Chicago, att jag ha träffat så fina utländska vänner som jag faktiskt ha träffat, jag trodde inte att tyskarna och jag skulle passa så bra ihop, men det är dom som passa mig bäst, jag umgås faktiskt hellre med andra nationalliteter än svenskar, de passa mig mycket bättre, tjejerna från australien och brasilien är så bra, jag vet det kommer bli många nätter då jag sitter uppe och skypa med Maggie och Julia, nästa sommar då de är hemma igen vet jag att vi kommer ses i tyskland!
det är de jag kommer sakna härifrån, vänskapen och de spontana tankarna man hade innan man kom, på 5 minuter kan man ha fått ihop ett helt gäng att dra till starbucks, och på 10 minuter sitter man på starbucks, hemma krävs det så mycket planering för alla att bara ta sig utanför dörren - ni som själva är au pairer vet exakt vad jag prata om - jag ha aldrig känt mig så fri som här, men aldrig någonsin känt mig så fången som jag är här
Chicago och USA har inte sätt det sista av mig, au pair livet ha däremot gjort det om ett par veckor.
och jag är fantastiskt glad över mitt beslut, - att åka hit var underbart, så mycket instinkt jag redan fått, men att åka hem var snäppet bättre.
på 3 månader har jag hunnit med - tagit studenten, sommarjobbat, flyttat till USA, jobbat här, träffat vänner, kört stora bilar, räddat ett barn från kidnappning, bott i en annan familj och lekt någon slags hemmafru-mamma, jag är 19 år och vill inte vara en mamma, så instängd känner jag mig (:
(på 3 månader hinner fredrik kolla på 90 olika bilar och inte köpt en enda, jag säger bara vad mycket jag hunnit med)
varför skrev jag detta milslånga inlägg? - jo för jag får frågor varenda eviga dag om varför, detta inlägg hamnar i en egen kategori, så kan jag länka det istället för att förklara mig varje gång.
NU SÄGER JAG GODNATT, för imorgon ska jag träffa min brasilianare och på kvällen dra jag till
"North Chicago" och träffa siiiiggggster.
än har jag fortfarande 25 dagar kvar här, de ska spenderas väl!
och det är även kul att se hur många som engagera sig genom att skicka ett mail och fråga hur dagen varit, eller skickat något på FB, de jag inte trodde har engagerat sig mest, och de man brydde sig mest om ha engagerat sig minst, men då vet man det .. och det få även bli ändring på lite saker när jag kommer hem, .. inte bara för att ingen av dom man hoppats på har hört av sig, så har jag inte heller hört av mig till dom, och det säger en del - vad? det kan man räkna ut själv.
Kommentarer
Postat av: Christine
Såg inlägget nu (A) SKönt endå att du känner att du inte kommer lyssna på vad alla andra tycker när du kommer hem!
Trackback
