Det började här, på Manhattan, New York, USA
det är fortfarande som en dröm för mig, att jag stått där och sätt ut på detta.
att jag tog bilden.



på au pair skolan mötte jag två av världens finaste tyskar.
Maike och Su, två fina svenska brudar också för den delen.



en bild ni säkert sätt 100 gånger förr.
jag och Central Park, plus manhattan.



michaela, Louice, jag, melinda och jennifer.
har saknat louice och melinda enda sen, vi hade så kul.
Melinda borta i SF och Louice i DC.



louice, melinda, my, josefine, jag och asha.
svenskarna plus canadensaren.


varför skulle jag landa först?




I Connecticut på det super mysiga hoellet.



sen kom jag hit, till världens finaste stad, Chicago.



staden som hade allt, USA's tredje största stad.
stranden mitt i City, skyskrapor som var alldeles lagom stora och lagom mycket.
Navy Pier, parker mitt i centrum, Michigan avenue, Hancock tower, Sears.
NHL, shoppingcenter, festivaler i Millenium park och värme.



och hit till Winnetka.
detta är min värdfamiljs hus.
(vet inte om jag får lägga upp sånt, men kontraktet är brytet och jag tror det är okej)



Six flags, 30 min norr om Winnetka.




en jävla massa vänner träffade jag, såhär kommer alla vänner.



Kaylem, Jennifer, Ludvig och Emelie.



Maggie och Julia



Cecilié, anja och Maggie



jag och de brudarna på övre bilden drog till Milwaukee i Wisconsin.
en annan delstat i USA, and we had a blaaaast!



det var ju inget Chicago eller New York.
men mysigt och inte så stressat.



min värdhund Cookie, som jag saaaaaknar så mycket.



Maria, alexandra och evelina.



annie och jag.



Giulia och Elena - dålig bild i know.



3 Oktober såg jag NHL.
Chicago vann.



Buckingham fontääään.



Ensam Hemma huset.









och med den bilden på mig och Chicago säger jag tack och adjö.
jag älskar och älskade Chicago och tycker alla bör åka dit någon gång.
jag har fortfarande inte förstått att jag spenderade nästan 2 månader i den staden.

jag hade de 50 bästa, konstigaste, roligaste, ledsamaste, märkligaste och de mest fartfyllda dagarna i mitt liv.

Nu blicka vi fram emot thailand, som blir 1 månad.
det är runt 70 dagar kvar tills jag sätter mig på flyget mot paradiset.

det konstigaste med att återvända hem var:
att när jag satt där i Illinois hade jag inte EN endaste gång någon hemlängtan.
jag saknade inte min familj, fredrik eller vännerna.
det jag kände var "fan vad skönt att slippa alla, att inte behöva se alla mer"
- KONSTIG känsla jag vet, och jag kände mig så dum på något sätt?
- när jag kom hem var det annorlunda, folk sa till mig att du sakna inte dom nu, men när du kommit hem så kommer du känna att du saknat dom, och till en viss del stämmer de.
jag kom på hur mycket jag trivs med fredrik och hur mycket jag tycker om min mamma.
that's it, i think.

om 2 månader har jag och fredrik varit tillsammans i 6 år.
(alla bli lika förvånade när jag säger de)
- och ALDRIG har jag känt att jag skulle kunna bo med honom, inte en enda sekund.
men jag tror att de 2 månaderna borta hjälpte oss så mycket.
för nu kan jag inte tänka mig att inte få bo i en lägenhet med honom.

men jag tycker alla brudar borde åka om man vill de, även om man ha pojkvän.
jag skulle inte åka hem från USA pga Fredrik, noowaaay!
man klara sig ett år, och gör man inte, to bad.
man ska aldrig ge upp drömmar, man ska alltid satsa på dom.
jag satsade och jag gillade de inte, men jag gjorde de, med eller utan honom.

20 December 2004.
6 år.
om lika många år har jag levt mer med honom än utan honom, läskigt.
fredrrrik, vad säger du om de? din lilla råtta (:
(han förstår mitt rått-språk) han ser ut som en när han gäspar, mOHAHAAA!