sitter i Dublin, min mobil ar helt dum i huvudet, slog fel pinkod 3 ganger!! helt omojligt nar jag hade 1234 som kod, den funkade nu, hittade en dator sa kunde logga in pa telenor, for min dator vagra hitta tradlost natverk, helt vaaardelos, aja ... jag ar trott som en gris, klockan ar 4.00 i chicago pa natten och det ar minst 12 timmar innan laggdags.

hittade ett sott par pa flyget fran chicago, som bodde i Califorinen och skulle pa smekmanad till dublin, dom var minst 50 plus och sa sooota.

Sa, hur var farvalet?
for 7 veckor sen var det Keith, min lilla kille som var sa blyg och knappt vagade prata med mig.
igar sprang han till min famn 2 ggr, kramade mig och grat over att jag skulle aka, han kunde inte forstar varfor jag valt att lamna dom, jag saknar honom, det gor jag! och det var 7 veckor sen som 14aringen knappt sa hej till mig, igar stod in vid fonstret och sa hej da 3-4 ggr och vinkade av mig.
det varsta var att nar Keith skulle ga ut igenom dorren, sa vander han i sista sekund och springer tillbaka till min famn igen, uuusch! min vardpappa skjutsade mig till Old Orchard, han ar sa snall.
dar motte jag ludvig, vi at lite och sen drog vi till flygplatsen, akte tag mellan gatena!

tacksam over att han korde mig, och foljde mig hela vagen.
tacksam for min tid med barnen, vannera och Chicago ... jag saknar det, aven om jag inte angra mig.
sa svart att forklara, men de som gatt igenom samma process vet vad jag menar.

Nu ska jag hoppa pa flyget mot Copenhagen, jag beratta mer en annan dag.

HEJ DA DUBLIN OCH IRLAND.