jag är så rastlös här hemma, de spela ingen roll hur mycket saker jag hittar på, mina tankar är och har varit borta i USA hur länge som helst, min msn består av usa-vänner man skaffat sig, det pratas bara om hur New york kommer vara, hur Chicago kommer vara, eller Boston, philadelphia, DC, L.A, seattle osv. (vart man nu ska bo)

jag tänker hur det skulle vara att gå runt där borta i min värdfamiljs hus, att spela fotboll med kidsen, att leka med vovven, att snacka skit med värdföräldrarna, att köra i "MIN" stad, att det kommer bli ett ställe jag kommer att komma känna igen, "där ligger gymmet, och gå du dit så hitta du thai resturangen" - ni förstår säkert vad jag menar.

att träffa en miljard nya vänner som blir vänner för livet och man dela ett toppen år av.
så har mina tanka varit de senaste 4 månaderna, och nu är det inga månader längre, jag räkna nu dagar och jag vill bara fly, så trist tycker jag att ronneby är, så tråkigt är det här, jag känner inte ens att jag kommer sakna särskilt många, även om jag vet att jag kommer göra det när jag är där .. men just nu är det helt tomt, jag är för taggad och har för mycket längtan för att kunna tänka på Ronneby och människorna här.

jag har väntat så länge, att jag redan lever mitt USA liv ... jag är redan där borta i Winnetka hos min v-familj, och gå runt i mitt rum, träffa vänner och åker in till Chicago stup i kvarten, men så dra verkligheten en tillbaka och här sitter jag, i mitt rum, med en dator och lyssna på musik som drog mig in i den där drömmen - jag vet att om 27 dagar är jag där (30 egentligen, ett par dar i NY), i Winnetka och lever den där drömmen, både på gott och ont.

jag hoppas så innerligt att mitt år blir Kanon, mer än kanon!
jag har inte en enda förväntning på min värdfamilj eller på omgivningen, och jag tror det är bra.
jag kommer ta dagen som den kommer där nere, och jag SKA göra allt i världen för att inte gnälla på hur mycket jag vill hem eller att jag sakna Sverige, för jag ska bara vara där ett år, jag ska andas in så mycket ny kultur att jag vill spy på det, jag ska uppleva så många högtider att jag inte vet vad Sveriges högtider är tillslut, jag ska göra allt för att kommunicera med min värdfamilj, jag tänker inte blir den som låser in mig på rummet när något gått fel och låtsas som att allting är kalas.

detta året ska lyckas, det är ett nytt land, en helt ny familj, helt nya vänner, ett helt nytt ställe, ett nytt hus och ett "helt nytt språk" - klart det kommer bli jobbigt, men man får kämpa.