fick min första resfeber idag, har haft den heeeeela dagen.
jag ha inte riktigt varit otaggad på USA, däremot otaggad på att lämna, säga hejdå.

det slog mig att jag ska vara borta från min säng, mitt rum, min mamma, mammas mat osv.
ska vara borta från mina fina vänner, inga långa fikadagar nere på JH längre.
inga myskvällar med figgefack, ingen att slå på, ingen att skrika på ... you get my point.

allt man gjort i flera år ska brytas för ett år, jag vet att mitt liv kommer rulla på så satiken där borta.
medans allt här i kallinge/ronneby kommer ser PRECIS ut som vanligt 2011, 2012, 2013 osv osv osv.

men det är många av oss som ska flytta för första gången, och vi gör inte det lilla steget
"att köpa en lägenhet nere istan" - vi slog på rejält, vi tog USA.
men vi är ju knappast först med det här, jag är beredd på lite hemlängtan i början, men de ska inte få hålla mig ifrån min resa ... 1 år gå fort, kändes som igår vi började gymnasiet, som igår fredrik tog studenten, som igår jag själv tog studenten (som ifs inte var så länge sen)

Men jag ska tagga, om 15 dagar åker jag mot Connecticut, mot New York, mot Chicago.
och därefter får vi se vart alla resor ta vägen, i November bär den av till Connecticut/New York igen iaf, och min värdmamma sa att vi låg nära Boston (staten med det krångliga namnet - massuuuchheesttsss), det hade varit nåt det!