det går inte en enda dag utan att en tanke om usa dyker upp i huvudet.
antagligen är tanken om hur första dagen kommer att vara, den första veckan,
om ungarna kommer gilla en, om jag kommer spendera HELA året där, om jag förlänger?
vilka resor jag ska göra, vilka platser jag vill besöka och hur jag ska komma dit, hur det är att vara i New york, att stå på kastrup och vinka hejdå till alla och sen sitta på planet, om familjen är jätte konstig när man sen kommer dit, eller om den är helt perfekt, att man träffa sina bästavänner där borta, eller inte skaffa en enda vän man passa bra ihop med. - ni förstår va?

jag önskar att familjen hade behövt mig i Juli, för jag vill åka nu.
något sommarjobb får jag inte, så jag kommer få sitta här och bara vääääänta hela sommaren medans alla andra jobbar.

23 Augusti = 116 dagar, det är länge .. just nu känns det sjukt länge.
igår kändes det inte alls länge kvar ... idag känns t.o.m studenten långt bort.

en tanke jag hade igår: varför dissa au pairen mig? .. svar: familjen håller henne inlåst i källaren.
- så illa kanske det inte är?

resor som åtminstone är planerade lite sådär smått just nu är:
mina två fina vänner kommer på vintern: det blir nårra dar i Miami och ett par dagar på Bahamas.
fredrik kommer ju såklart, förhoppningsvis två gånger, en gång för vi göra Chicago, och den andra .. sikta vi på Las vegas tror jag (; ... jag MÅSTE försöka hinna med Emma och Tinde i New Jersey/New York.
OCH SÅKLART, sista månaden ... roadtrip i Californien, med sikte på San francisco och förhäxad huset i LA.

jag vill åka nu, jag vill att mitt plan från Kastrup till New York ska lyfta nu!

och såhär blev alla mina matchningar tillslut: