satt och kollade igenom mina inlägg från förr.
tänk att jag har bott i California? att jag har bott ett stenkast från Los Angeles. 
i Calis vackraste stad Santa Barbara. - Att jag fått köra roadtrip till San Fran, Las Vegas, Arizona. 
hur märkligt är det inte? jag har bott där. att vi tog en "weekend" över till Hawaii. när lär det hända igen? 
att jag vart i Seattle, Chicago, New York osv slår mig inte lika stort. 
Utan själva (Jag bodde ett år i "The golden state") - jag tog körkort där, bara en sån sak? så naturligt.

Jag tänkte innan på "min" så kallade bucket list. - bucket list är saker man ska göra innan man dör. 
jag har mest en massa resande på min, jag vill bila runt hela USA (kanske mest östkusten först?) 
jag vill göra en jorden runt resa (inkl afrika och sydamerika som många glömmer) - jag vill spendera 6 månader i Australien på resande fot. jag vill jobba på en svensk skola utomlands, gärna thailand, eller spanien. 
jag vill se ALLA de 7 nya underverken. jag vill bo i England igen - USA vill jag inte bo i igen, bara resa.
Men england är ett fantastiskt land att bo i, så det måste jag nog göra igen. 
Jag vill börja beta av Europa, amsterdam, berlin, paris, venedig osv. 
Ja ni ser. mycket resande. men jag är inte ett dugg orolig. Jag kommer nog hinna med alltsamman! 
sen kommer väl allt det där som de flesta vill, barn, hus, osv. 
Men jag vet redan nu att får jag barn innan jag uppfyllt allt, ska ungen/ungarna med. dom kan behöva bo utomlands lite också. - det är säkert svårt och veta hur man ska bli som föräldrer, hoppas man blir king. MEN jag kommer inte sätta mig i villa och volvo bara för att jag får barn, det gör jag bara INTE.
och en sak jag tänkte på igår att jag hoppas jag blir, är att blir som min mamma&pappa (inte med allt gode gud)
MEN med att alltid ställa upp, hämta överallt, lämna överallt. det finns inte en tid på dygnet jag inte kan ringa och de kommer och hämta mig, eller krisa det med pengar så är dom där direkt och hjälper till. 
- Så jag hoppas jag inte kommer blir en bitter kärring. mina föräldrar har alltid låtit mig göra vad jag vill (till en normal gräns såklart) alltid haft "fria tyglar". har haft vänner som inte fick mat om de inte kom hem när maten stod på bordet, eller vänner som inte kunnat följa med på matcher för att ens föräldrer inte kunnat köra, eller vågat ringa hem och blivit hämtad för att det skulle bli värsta livet. - Men vad vet jag egentligen?
Men något får man ju satsa på!