Jag är så lycklig här, att jag ibland undra när allting ska skita sig.
samtidigt som jag saknar folk hemifrån ibland så jag spricker.

men det är annorlunda här, livet med vänner här, med skolan, med Californien, med allt.
och det går inte och förklara för folk där hemma!

jag har träffat de finaste människorna på jorden, på bara tre veckor?
förstår ni hur galet det är, jag har varit här i tre veckor, och jag har vänner för livet.
folk från hålor i världen jag knappt visste existera kan jag nu inte tänka mig ett liv utan.

Landskrona, vem fan bor där? - jo tydligen en av den finaste vännen man kan gräva fram?
och vem kan ha så irriterande skånska och samtidigt vara full av liv hela tiden, och plocka fram sin seriössida när man ber om den! och jag har inte ens känt den här jävla Carl Löfgren Persson i mer än 3 veckor.

det finns så många, och jag vill inte lämna någon utanför, jag tror de flesta vet ungefär vad de betyder.
jag kan nog bara gissa att detta året med er kommer bli så himla fint, jag tycker om er allihopa!!

men jag är inte till 100 procent hel utan alla mina fina vänner därhemma.
att skypa med fluff ta på krafterna, jag saknar min bästavän, att prata med Sara och Sofia är också jobbigt, men det behövs, oj vad fint det är ... men bara inte för ofta, jag vill leva här och nu.