jag längtar ut!
idag är ingen bra dag för min del.
jag hatar julen och den kommer närmre och närmre.
hela den här veckan är årets värsta, har alltid varit för mig.
dont know why, den stör mig bara!
tycker alla stressa för mycket denna veckan, otroligt att folk orka.
det är hundra minus, ska bli ännu mer snökaos på torsdag.
men visst, jag kan inte klaga hur mycket som helst, om 13 dagar slipper jag denna jävla skiten.
de 4-5 veckorna jag är i thailand ska jag njuta och verkligen tänka.
det är tragiskt att känna så, att här där jag bor är sveriges håla.
mitt psyke och tålamod blir bara sämre för varje dag jag bor här.
jag klara inte av Ronneby länge till, inte heller många människor här.
i USA saknade jag ingen, förstår ni?
inte min mamma, inte min pojkvän, inte mina vänner .. ingen.
jag önskar jag hade längtat hem till något här, det känns sorgligt att det är så.
kanske är de bättre efter ett par veckor i thailand, och om inte behöver jag bara dras med folket här i 15 dagar.
sen har jag lite tid i England att fundera ut, varför det är så.
förhoppningsvis trivs jag, för jag klara inte av en månad i Ronneby mer, jag gör inte de.
(låter som värsta självmords-brevet) SÅ ILLA BLIR DET ALDRIG.
jag har ju fan inte ens sätt australien ännu?
utan att få kunna uppleva mina drömmar hade jag varit körd.
drömmar är inte till för att vara drömmar, de ska bli verklighet.
Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut
I miss New York.
jag hatar julen och den kommer närmre och närmre.
hela den här veckan är årets värsta, har alltid varit för mig.
dont know why, den stör mig bara!
tycker alla stressa för mycket denna veckan, otroligt att folk orka.
det är hundra minus, ska bli ännu mer snökaos på torsdag.
men visst, jag kan inte klaga hur mycket som helst, om 13 dagar slipper jag denna jävla skiten.
de 4-5 veckorna jag är i thailand ska jag njuta och verkligen tänka.
det är tragiskt att känna så, att här där jag bor är sveriges håla.
mitt psyke och tålamod blir bara sämre för varje dag jag bor här.
jag klara inte av Ronneby länge till, inte heller många människor här.
i USA saknade jag ingen, förstår ni?
inte min mamma, inte min pojkvän, inte mina vänner .. ingen.
jag önskar jag hade längtat hem till något här, det känns sorgligt att det är så.
kanske är de bättre efter ett par veckor i thailand, och om inte behöver jag bara dras med folket här i 15 dagar.
sen har jag lite tid i England att fundera ut, varför det är så.
förhoppningsvis trivs jag, för jag klara inte av en månad i Ronneby mer, jag gör inte de.
(låter som värsta självmords-brevet) SÅ ILLA BLIR DET ALDRIG.
jag har ju fan inte ens sätt australien ännu?
utan att få kunna uppleva mina drömmar hade jag varit körd.
drömmar är inte till för att vara drömmar, de ska bli verklighet.
Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut
I miss New York.
Kommentarer
Trackback
