imorgon är det redan måndag igen och jag kan inte förstår att tiden bara flyger iväg.
det är redan september, snart kommer min bror hem från norge och det kommer bli sjukt skoj.
i november åker han till dubai och jag är lite avis, mest på deras världskända hotell, inte på maten.
dom äter ju inte kött där nereiaf inte det kött vi har här, hur ska jocke överleva de? haha noway he gonna survive!

suttit och kikat runt på alla bloggar i världens känns det som med au pairer.
de som har varit eller är just nu ... och jag längtar tills min resa starta.
fundera på när det är lagom att börja liksom skicka iväg en ansökan.
vill ju börja med det NU NU NU! men december sådär borde ju vara lagom?
självklart kan man ju skicka iväg senare också, jag vill ju åka i augusti.
men för att vara på den säkra och härliga sidan att hitta en underbar familj så är nog rätt långt innan bra att söka.

"hur kan du bara lämna allting här hemma?"
- ja jag orka inte sitta här hemma, jag vill inte plugga direkt efter, jag vill göra detta ..
"hur kan du lämna fredrik här hemma ett helt år ensam? ni kommer klart göra slut"
- ja säg det! hur kan jag gå min väg, följa mina drömmar? hur kan jag göra det jag velat jätte länge?
jag har varit tsm med fredrik i snart 5 år, ett år i USA kommer jag isf spendera, efter det kan jag vara
med fredrik föralltid om jag så vill och han vil ... jag ger inte upp mina drömmar!
och vi kommer stötta varandra även om vi är ett par hundra mil ifrån ... kallas kärlek och att följa det man vill.
"ofta du klara att ta hand om barn så länge?"
nej, jag har aldrig tatt hand om barn varje dag i 12 månader, det blir nog tufft och skoj!
men jag ta hand om mina små kottar wille och viggo flera gånger i veckan.
sen ska jag väl få barn nån gång och då får man ju ta hand om dom varje dag, klarade mamma det, klara jag det!  - vem älskar inte barn som är världs goa? självklart har jag velat gräva ner Wille och viggo också när dom har sina jobbiga stunder, men så kommer dom stunderna som idag när Viggo sätter sig i famnen på mig och borra sig ner under min armhåla och bara vill mysa .. och att komma till USA till råga på allt är väl inte ett minus, att lära sig engelska så bra, att bara få göra det helt enkelt ...

så ja jag kommer göra detta, men det hjälper när fredrik säger att det kommer bli AS skoj och hur modig jag är.
jag vet att om han inte hade gillat det och sagt, neeej jag kommer dö - då hade jag övervägt att åka!
även fast jag inte hade velat stanna hemma.

och när jag kommer hem, väntar kanske en högskoleutbildning på en sport-journalist högskola / fotboll.
jag får träffa fredrik hur mycket jag vill då, och mina vänner ... även om kallinge är mitt hem, det är tryggt och man vet allting .. så är det inte här jag ska vara helt enkelt, Göteborg efter usa är min plan!

227 dagar till VM, ungefärr lika många till Studenten.
sen förhoppingsvis blir det usa, om nån fin prick vill ha mig!
och om en vecka är det mösspåtagnig - tänk att vi ska ta studenten .. allt gå så sjukt snabbt!