Första bilden är från 2005, andra är från 2007, tredje är från 2008. och längst ner är från 2014.
Jag tycker det är fantastiskt roligt att gå tillbaka, flera flera år och kolla på hur man såg ut.
så himla liten jag var 2005? 14 fantastiska år. själv tyckte jag väl att jag var äldst i hela världen. 
största skillnaden är väl håret, alltid kort hår, lite pojkigt och spretigt. sen kom 2011 och då fick det minsann växa, nu är det rena boet i huvudet på mig. 
Förhoppningsvis är där ju annat som förändrat också. 

När högstadiet försvann ur livet blev det nog lite bättre. 
för första gången började jag få bra betyg och lovord från lärare, utvecklingsamtalen gick ju som en dans, och studenten blev en alldeles perfekt dag med fler MVG än VG, och fler VG än G. (det skulle mina gamla högstadielärare sett, då hade de väl gått i taket) 

och nu sitter jag här, och ska själv blir lärare? - det som var det värsta som fanns i mitt tonåriga jag? lärare. suck.
och så mycket jag hittat på efter studenten till idag? Jag ångrar absolut INGENTING i mitt liv. inte ett skit. 
Jag gjorde verkligen precis det jag ville de 2-3 åren efter studenten, de har varit guld. så många nya vänner, så mycket kunskap om världen man fått med sig, om hur fantastiskt land Sverige är, hur bra vi har det här (vill ändå flytta dock) Ja men allt det där klyschiga. Jävla bra år det där. 

Sen kom Januari 2013. min bror försvann. där och då tänkte jag att nu jävlar ska livet levas ännu mer.
och sen den dagen, 14 Januari 2013 har jag förändrats ÄNNU mer. Jag älskar mitt liv ännu mer idag, jag klagar inte över småsaker, jag vet hur bra jag har det, och pengar är till för att spenderas på det jag älskar; vilket är att se världen. allt jag får sparas till resor. - och jag ser livet så enkelt det bara går. varför haka upp sig på saker? varför oroa sig i onödan? varför bryr sig om sånt som inte tillhör mitt liv? varför lyssna på andra människor (som inte ha något vettigt att säga) varför göra som andra? varför leva som andra vill man ska leva? 
Det blir bara skit då. 

Idag är jag PRECIS där jag vill vara. Jag kanske inte alltid älskar att sitta och plugga till en tenta, eller stå och diska eller tvätta, eller cykla till ett jobb för att klara mig lite extra utöver CSN. Men JUST nu är det precis så jag vill ha det. Jag är inte avundsjuk på någon som är kvar i Californien, eller ligger på en strand i Thailand, eller reser jorden runt, för vill jag, kan jag göra det, men jag har valt att vara här, och här trivs jag alldeles kanon.

Livet är verkligen till för att levas, det blir verkligen precis som man gör det till.
så gör det ni vill, vad fan det än är, studera, jobba, resa, köpa en hundgård, öppna en bar, jobba som sjuksköterska, bo i ett tält i Australien, bo i Kallinge, ja t.om. det. t.om. Kallinge alltså. så länge man gör det man vill. Jag kommer aldrig fatta varför vissa har valt det dom gör i sina liv, men dom lever ju inte sitt liv pga mig.

När jag ligger på min dödsbädd (om OTROLIGT många år) då ska jag säga; fy fan vad bra detta blev.