när man gick på gymnasiet sa alla hela tiden "åh ta vara på tiden, ni vet inte hur bra ni har det" - känner ni igen det där? såhär 4 år senare gymnasiet känner jag bara lite ... VAD I HELVETE har dom som sa det där gjort i livet?
dom måste haft det så jävla tråkigt efter gymnasiet? för jag kan inte förstår hur gymnasiet skulle vara bättre än livet efter gymnasiet? - Jag hade aldrig fått flytta till Chicago, jag hade aldrig rest till min bror i Thailand, jag hade aldrig flyttat till Devon i England, jag hade aldrig flyttat till Californien ... 
Efter gymnasiet får man ju göra PRECIS vad man vill? det man älskar?!  vad det nu än kan vara, det vet inte jag.
men jag har verkligen pressat mina år efter gymnasiet med att göra PRECIS det jag älskar.
upptäcka nya delar av världen och fått nya vänner för livet - vad mer kan jag begära?

Livet är sådär underbart perfekt efter gymnasiet, bara man GÖR DET MAN SJÄÄÄÄLV ÄLSKAR!
livet är alldeles för kort för att sitta och dryga i ett hörn och vara bitter. 
det där med "åh, det är måndag." så sätter man bara igång och sjunger, OOHO HAPPPY DAY! eller "itssss aaa mondayyyy morning!!!" (egentligen söndag om jag inte misstar mig?) 

det blir vad man gör det till, helt ärligt.