all these places.

And I Will know though we're apart
We'll always be together
Forever in love
What do you say when words are not enough

Time - Time will be kind once we're apart
And your tears Tears will have no place in your heart
I wish I - I could say how much I'll miss you, when you're gone.

denna låten tilldelar jag mina platser där ute i världen som jag saknar varje dag, som blivit hem på ett eller annat vis, gator jag känner till, människor jag lärt känna

Halå New York.
 




tjaaa Chicago.
 




HÄJ Milwaukeeeeee.
 


Kära Bangkok och Koh Chang.





Hej Axminster, Bristol, London och Exmouth.
 






 
My love - Santa Barbara.



tjäna Seattle.
 


Du fina Los Angeles.
 


du underbaraste San Francisco.

 
Galna Las Vegas.


vackraste Grand Canyon.
 
 
Du soliga Honolulu.
 
 
Home.
September 2008 föddes dessa busar, då var jag 17 år.
hade jag någonsin vetat att nu föds två speciella tvillingar som jag kommer att hälsa på upprepade gånger.
att föräldrarna till dessa två monster kommer att ha en sån stor betydelse?
att jag skulle ha en sån påverkan på två små trollungars liv? att de gör som jag gör, lärt sig saker som jag visat dom. tummen upp, räcka ut tungan och slå knytnävarna, att klara sig utan blöja, att äta med kniv och gaffel, att gå hand-i-hand utan vagn, att kolla höger och vänster innan man korsa en väg, att simma - allt det där var jag med om. 
Något som jag fortfarande är glad över, var dagen då Cathy frågade om jag hade kunnat ha kidsen en hel helg, så de kunde åka iväg på hotell en natt, för hon litade på mig, hon skulle inte ens fråga sin egen mamma. de var första gången de lämnade iväg barnen, och jag fick ansvaret - Jag älskar den där familjen, galna, sjuka, märkliga, roliga, underbara familjen som släpper in alla i deras liv.

ni som läser, och söker som au pairer, går inte efter vart dom bor. gör aldrig det misstaget.
min familj bor mitt ute i skogen, där häst och vagn är vardag, där de har halmtak på husen, 700 invånare.
jag hittade mina tjejer även där, ute i skogen, jag träffade fantastiskt fina vänner, och jag fick den bästa värdfamiljen ever. en andra familj, jag trivdes något så fantastiskt fint, ni kan aldrig tänka er. 
gå på magkänslan, inte på vart de bor.


 

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback