idag är bara en sådan dag.

ett årsedan usa.
två årsedan Thailand ... åh just idag, hade jag gjort vad som helst att springa runt på Koh Chang's stränder med alla fina som är kvar där nere, jag vill hälsa på dom alla igen, men det blir det nästa vinter hoppas jag.

det är också två årsedan jag flyttade till england ... dör! inte träffat familjen på över 14 månader nu.
inte rättvist, INTE rättvist. england mitt älskade land, gracie och philippa kommer väl vara 5 innan jag hinner träffa dom ... ni är saknade mina älskade barn, och för guds skull, glöm inte bort mig! 
jag älskar och saknar er så jag dör lite varje dag.






philippa till vänster, gracie till höger, lätt som en plätt, inte ens lite lika.
under året 2011 mådde jag så otroligt bra, fysiskt, psykiskt, allt.
ni anar inte hur bra jag mådde hos familjen clarkson, allt de gav mig, allt jag fick, allt de gjorde för mig.
kommer aldrig kunna tacka de nog, för uppelevelsen jag fick, dessutom fick jag det finaste av allt.
en extrafamilj och två småtjejer. ni är guld allihopa! 


detta skrev jag i augusti 2011.
"most of all, I love my kiddddos! my kiddos - it hurts without you, it hurts soo freakin' bad!
and i miss you everyday, and i cannot believe that in November, will be my last time with you for a very, very long time - and I dont even know if you'll be able to remember me, remember all the fun we had together, remember how much love you gave me, and everything I tried to gave you two ... my twingirls.
I'll see you in 16 days ... I will take care of EVERY single moment."








 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback