det är 1a Augusti, den 26 Augusti är det exakt tre årsen jag tog planet från New York, för att bo i Chicago.
New York var så jävla roligt, minns allt som igår, planet till Chicago hade vi extremt kul, och sen kom jag till huset, där brast allt, jag minns hur ensam jag var. 19 år. bodde i USA helt själv, bodde hos en familj? Jag kände mig så jävla ensam. det var fanken inte så lätt som jag trodde alltså. - jag tror jag bestämde mig redan den kvällen att nej, det här skiter vi i. Familjen kändes otroligt fel direkt. barnen var det aldrig fel på, de var sportiga och kul, men föräldrarna ... iih. eller inte egentligen föräldrarna heller, pappan var kul, men höll tillbaka pga mamman, monster-mamman. - det kunde har blivit en lycklig familj.

anyway - så var det en speciell tysk som hörde av sig till mig direkt, VI MÅSTE SES. - 
som ny tackar man ja till alla där borta, hon hade dessutom vart där i 1-2 månader, Maggie, egentligen Mechthild, tysk. vi kom till att bli väldigt tighta och umgicks oehört ofta. hon var så himla social, vägrade prata tyska och bröt den där trenden helt som au pairer har "tyskar är minsann bara med sig själva" - i själva verket är det att svenskar är bara med svenskar ;) - men hon och jag hängde ihop, vi åkte på roadtrip till Wisconsin, vi gjorde allt från resor till hemmakvällar i hennes hus mitt över gatan. tills jag faktiskt lämnade allt och åkte hem.

men nu, den 26 Augusti.. om tre veckor, alltså EXAKT tre årsen jag träffade henne. 
kommer hon hit, till Malmö. till mig, och ska vara i Malmö i två dagar. 
jag ser fram emot det så jag spricker, hon skickade brev till mig efter att björn gick bort. 
såndär underbar vänskap på oehört långt avstånd som alltid håller i sig? 

det kommer kännas som att en liten del av Chicago, Illinois, Winnetka kommer komma till mig. 
där jag bodde i Winnetka bodde de så in i helvetes mycket au pairer, både där, runtomkring, helt sinnes.
Winnetka, Evanston, Wilmette, Glenview, Kenilworth, Northbrook osv. det kryllade av dom, det var kul, jag kan absolut saknar det ibland, att det inte blev bättre liksom, att jag inte fick mitt år i Chicago, med Evelina, Annie, Maggie, Julia, Jennifer, Emelie osv. Men jag vann ju så mycket annat istället. och alla dom där pratar jag med nästan dagligen iallafall, så de blev ju bra.