man glömmer lätt den tråkiga verkligheten.

jag måste ha det sämstaste imunförsvaret i världshistorian.
feber och förkylning som heter duga, jag vill bara hem just nu, fast ändå inte, vad ska jag göra hemma?
jag vill bara borra ner mig i min säng, bland mina kuddar, bland mitt täcke .... 
jag vill gråta för att jag måste lämna detta stället, jag vill gråta för att jag saknar min mamma så mycket, jag vill gråta för att jag saknar min finaste anton så jag dör, jag vill gråta för att jag måste packa ner alla mina saker här.

saknar att se mammas leende, och mysa ihop i soffan och titta på något otroligt dåligt program på tv.
saknar att handla och gnälla på allt som vi tycker olika, saknar att klaga på hennes dåliga bilkörning.
det är den person jag älskar mest på hela jorden, min finaste och världens bästa mamma!


jag kan har gjort många dåliga beslut i mitt liv, många på senaste tid, men det är väl sånt man växer av? antar jag.
om jag visste det jag vet idag, så är det många saker jag skulle ändra på för längesen ... men samtidigt hade jag väl aldrig kommit fram till de tankarna om jag inte gjort som jag gjort från början .. man få bara leva från där man är, göra det bästa av allt - alla tar vi dumma beslut, men jag om någon bör väl veta att allt oftast leder till det bästa.


egentligen handlar nog hela det här inlägget om hur klen jag är just nu, med feber, och att jag har en äcklig multimedia-läxa, egentligen tre läxor som ska vara inne om 2 timmar, som jag kommer skita FAN i, så trött är jag på det, och att om 14 dagar befinner vi oss i Los Angeles, jag har lämnat Santa Barbara för ett par månader.

jag tror jag lever i någon bubbla här, där allt är soligt, palmer, stränder, vänner, mina vänner som springer in och ut, har man inte socker, så springer man över till carl&gustav som är ett par nummer bort.
hemma i sverige? - tillbaka till verkligheten, där det ska planeras, planeras vilka man ska umgås med, planera när och vad man ska äta, planera tider man ska gå upp, planeras, planeras, planeras. - jag palla inte det. 

nu får det vara slut på det här inlägget, ska prata med min sofia nu, hon få en och skratta always!


Sofia: åh, oboy, lingongrova, ost och en mamma, det är de man behöver när man är sjuk!
Jag: ja, om detta jävla land haft något av det så absolut!
Sofia: VA?! vafan är det för land, ingen lingongrova? nu kommer du hem, genast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback