Jag tror att hur mycket man än tycker om en person, en vän, en kärlek, en familjemedlem.
så mår alla bra av att vara för sig själva ibland, att tänka på bara sig själv, att slippa tänka helt enkelt.
att sätta sig själv i första taget - det betyder absolut inte att den här vännen, kärleken eller familjemedlemen är mindre värda, absolut inte, absoluuuut inte ... 

oftast kommer man på vilka människor det är man saknar, vilka man älskar och vilka man klara sig bra utan.
vissa ta extra lång tid på sig, vissa kan det ta ett par timmar - jag är det förstnämnda.

det ska tänkas, och det ska bråkas och det ska tjaffsas och det ska gråtas, och det ska skrattas.
men när man väl kommer på det där man letat efter, man har lyft på varenda sten, men har rotat i varje ven i sin kropp, man har gjort för/nackdelar, man har helt enkelt gjort det som krävs för varje individ - det är då, precis just i den sekunden, hela väntan var värd varenda spilld tår - det är då man vuxit som människa, för man ha satt sig själv i första taget, man tog ingen för given och man lärde känna sig själv.

Jag har allt jag behöver, jag har palmer, havet, stränder, höga berg, utbildning, vänner, fina roomates, värme - Jag bor ju i Californien? ... frågan är om jag själv är här? - nu jävlar är det dags - finding myself.