ingen ketchup på pastan?

svar till mamma: Ja det blir mörkt väldigt tidigt här, men det är aldrig svalt, klockan är snart midnatt här och det är 30 grader ute.

kämpade mig igenom arbetsdagen, vi hade riktigt trevligt vid middagen, var bara jag och tjejerna hemma.
dom tror att svenskar är dumma i huvudet, för att vi ha ketchup på spagetti, aldrig sätt större frågetäcken på någons ansikte än just då när jag sa de, lika dant på köttbullar, dom hade marinad-sås ni vet? VEM FAN HAR DET PÅ KÖTTBULLAR?!

när dagen var slut hämtade Elena och Guilia upp mig, två tyska tjejer som jag pratat med så jädra länge på facebook, drog till Homers och åt glass, var riktigt trött dock, och nu har jag precis pratat med Jacqueline, en tjej från Göteborg som varit här sen augusti också, och ska nu åka hem .. som känner EXAAAKT SOM JAG! inget fel på familjen, men man hatar det .. alltså man behövde inte ens förklara, för man vet att hon kände precis detsamma.
hon gav också familjen tid på sig att hitta en ny au pair, så vi får se när vi båda är hemma och hur länge vi står ut (: - btw - blivande au pairer: blir inte rädda för att några åker hem innan året är slut, man kan ALDRIG veta vem detta ska passa innan man åker, jag tycker alla som ha en liten gnutta vilja av au pair ska åka, är det inte rätt, så är det inte, men det kan också blir jääääkligt bra (: det är klart jag önskar mitt år blev perfekt, men nu är det inte de, och jag är så glad ändå (:

lördag är det six flags som gäller btw, oooohyesss!
ska spendera fredagkvällen hos My dock, övernattning, beställa hem pizza, leva det amerikanska livet, helt ensama i ett stort hus!

ska hoppa till kojs nu, frukta lite inför morgon dagen (även om det är skol-dag), men det som få mig att orka nu är att jag snart ska få komma hem, det känns LITE som ett slag i magen också, att jag ska behöva åka hem, för jag älskar USA, men jag kan inte uppleva det på det sättet jag gör nu, och det roliga är att både My och Josefine tycker jag är en helt annan person nu, så mycket gladare .. och ibland har jag tänkt att kanske det var dumt att säga jag vill rematcha när jag må helt okej nu? men bara för ett få sekunder, för sen kommer jag på det - jag ska ju åka hem, därför jag är glad ... att tänka tillbaka på hur de skulle vara att stanna här flera månader, då känns det som ett helvete!

kanske är det hemlängtan som spökar, att sitta i uterummet med mamma, äta oss tjocka på någon god fika, snacka skit, bråka med joakim och tjockis, att inte behöva känna sig som 10 år igen, att kunna vara den man är i sitt hus, att ha en trygghet nära, att veta vem man är - jag vet inte vem jag är längre .. att bara vara i sverige är en trygghet, om det så är i Umeå eller malmö, att slippa fråga om det är okej att gå ut, att inte gå och tassa runt på tå i huset, det är verkligen så stelt här .. så hemskt stelt.

I love the U.S, men inte på detta sättet.

denna låten spelas HELA TIDEN här på radion, direkt du hoppa in i bilen, direkt du sätter på radion helt enkelt - spelas den mycket hemma med? jag hade inte hört den innan, I like it, kommer alltid påminnas om USA när jag hör denna (:

Sorry för det långa inlägget.


Kommentarer
Postat av: Emelie

Det är faktiskt bara en tredjedel av alla som åker som stannar hela sitt år. De flesta åker hem tidigare. Och av den tredjedel som stannar året ut är det många som rematchas. Jag tror att många åker som aupair utan att fundera så mycket på jobbsidan av ens nya liv. Man är så förväntansfull kring att resa, upptäcka, skaffa nya vänner osv. Man vill ju mest uppleva USA och ha det kul (kanske inte du, men jag känner andra). Det som aupairen förväntar sig av sitt år är därmed helt annorlunda mot det som värdfamiljen förväntar sig, för de tar inte nån till USA för att de bara ska ha kul, de förväntar sig mer eller mindre arbetskraft i de flesta fallen (återigen, kanske inte i ditt fall). Organisationerna som sköter rekryteringen är dåliga på att understryka denna skillnad för de förväntansfulla som åker. Det är ett jobb där man ser efter familjens barn i första hand. Och det är jobbigt och begränsande eftersom man hela tiden bor med sin chef. Självklart kan man inte vara sig själv, åtminstone inte de första månaderna. Men jag säger som dig Malin, det är aldrig fel att åka för att testa. Själv blev jag kvar ett halvår i USA och fick erfarenheter som format mig som människa. Bara att veta att man klarar sig nån annanstans bevisar ju att man kan. Och att kunna fatta det svåra beslutet att åka hem är också tecken på mognad och styrka och kommer hjälpa i andra situationer i framtiden. Man klarar sig liksom. Utan mina erfarenheter i USA hade jag kanske aldrig vågat resa på egen hand kors och tvärs över klotet, och förmodligen hade jag aldrig heller bosatt mig i ett ännu mer främmande land än USA.



Jag känner ju inte dig, cch kanske är det därför inte min sak att säga, men, det ordnar sig. Även om det blev en kort tid så har du säkerligen lärt dig massor om dig själv. Och du vet att du kan våga också i framtiden, för man kan faktiskt alltid ångra sig.

2010-09-01 @ 09:00:52
URL: http://travelingseoul.tumblr.com
Postat av: Fredrik

klart man ska ha ketchup på pastaaan!!! (: dem är lustiga i USA ;) Det är väldigt tråkigt att det inte blev det året du hade tänkte dig gumman, men det är så tomt här hemma utan dig och p.g.a det så är jag så glad över att du kommer hem till mig <3 vill inte du ska vara på andra sidan jorden helt själv och må dåligt :(

Love you <33333333333333333

2010-09-01 @ 10:03:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback