short update.

Redan Juni? Men fan inte haft en enda resa bokad förens nu. Nu har jag två. 

I slutet av September drar vi till Mallorca. Fick pricka in det av älgjakt i jämtland och innan drevjakt här... Tur det löste sig trots hotfulla meningar av mig till min sambo. Så en vecka i varmen, innan hösten kryper på har vi fått till ett riktigt fint hotell och hyrbil. Längtar ihjäl mig. Tanken var Marocko först men ack så dåliga flyg det gick. Det får blir en annan gång.. Hela livet på oss! En riktig jävla solsemester. SÅ skönt.

Sen är ju weekends alltid trevliga och ni vet jag betar av våra städer och huvudstäder i Europa. 
Denna gången har jag och min bästa vän lyckats få till en liten tripp till Barcelona i början på November. 
3 nätter med spa, god mat, shopping och sol. Hur kan det ens gå fel? Det blev mycket Spanien helt plötsligt. Jag som aldrig vart ett riktigt fan av Spanien. Men det ser ut att vara två toppen ställen. 
 
Vi har skaffat oss en gammal jakthund också, så att resa iväg lika mycket går kanske inte nu. Fast jo, det ska gå. 
Gammal och gammal, hon är 5 år och en tysk jaktterrier. Vi älskar henne som vi aldrig älskat förr. 
 
Det var allt. Häng med i September och November. Det blir nog något däremellan också! 

Serbia and England.

Men hörrni, nu är det snart April och vår. Helvete som jag längtat. Fan sen September!!
Mars är som vanligt en udda månad med allt från snö ena timmen till strandväder andra timmen. Kanske lite överdrivet.

Anyway; vi åkte till Belgrad i Serbien och gud så lyckat det var. Vi hade 22-25 grader den helgen så vi njöt av tshirt och uteservering hela helgen. Vi strosade mest runt bland shopping, gamla ruiner och spa på hotellet. Inte fy skam vill jag påstå. 
 
Ja, ni ser ju hur vi njuter. 
 
 
Efter Serbien svirade jag om lite snabbt och åkte vidare till England. Åh herregud som jag njöt. 
Som vanligt mår hela kroppen och själen bra där borta. Tjejerna är 9 år nu och går i tredje klass. Snart fyran. Hur galet? Hade kanon väder även i England, som vanligt! Aldrig är där regn när jag är där som folk påstå. Peppar peppar. Det blev inte mycket shopping, mest lek med barnen och upptäcksfärder runt Devon. 
När jag skulle åka hem därifrån tar någon min resväska från tåget, sjukaste är att jag får tillbaka den efter 1,5 timma, då den färdats runt halva London. Jag var beredd på att skita i det då jag skulle snart missa min flight. Men den kom verkligen i grevens tid. 
 
Nu har jag inga resor planerade. Sebbe har nyligen bytt jobb och har ingen semester än. Men i höst har han nog arbetat till sig ett par stycken så då jävlar. En riktigt solsemester till vintern. Som jag längtar. Men nåja, weekends och resor med annat folk ska väl hinnas med ;)

Jag jobbar varje dag inprincip, på förskola. Studera varje dag inprincip och snart börjar jag mitt andra jobb på swedavia. Flygplats here I come. Mycket jobb, mycket plugg. Men jag gillar det så! 

Vi hörs vid nästa resa.... fan inget planerat. Men det blir nog snart ;)

nu blir det åka av.

Herregud som tiden tickar iväg. 
Om en vecka sitter vi och äter frukost på ett av alla belgrads ställen. Just nu visar väderleken 19-20 grader och sol där nästa helg. Jag hoppas innerligt det håller i sig. Det hade suttit så jävla perfekt. Men inte nog med det, när vi landat efter en weekend i Serbien så svira jag om för att åka till London. Ni minns väl att min värdfamilj bor där (eller ja, inte i London men 3-4h utanför) och än blir vi inte av med varandra. Tjejerna fyller 10 i år och jag saknar hela familjen och england så jag spricker. 
 
Det lär väl inte vara några 20 grader i England. Jag brukar dock har tur när jag är och hälsa på. Vi får hålla tummarna. 
 
Jag har varit på lite anställningsintervjuer. Ett jobb har jag fått redan och nästa vecka blir det på flygplatsen. 
Jag saknar flygplatsen i Malmö lite granna. Eller så saknar jag bara min fina kollegor. älskade aviator. världens bästa arbetsplats måste vara aviator på malmö flygplats. Så saknat. 

Men i keep you posted: Efter England om inte annat. 
älskade england, nu kommer jag hem <3

Så mycket saknad.

Det har snart gått ett halv år utan min bästa vän. 
6 månader blir det i Februari. Häromveckan var det också 4 år sedan min storebror gick bort från oss. 
Även ett år sedan min farmor försvann. <3 
 
Saknaden är så oerhörd. Ni kan inte ana. 3 av de viktigaste personerna i mitt liv som inte finns längre. 
Nu bor jag i blekinge sen ett par veckor tillbaka och det känns så ofattbart att Sara och farmor inte bor här längre? Som de gjorde sist jag levde här. Ytterst märkligt att inte träffas. 
Det är så många år sedan jag bodde här att jag inser hur mycket jag gått miste om. Så mycket mer vi kunde ha gjort om jag inte flyttat; Med det sagt, så ångra jag inga av mina resor eller flyttar. Jag önskar bara man kunde fått båda delarna. 
 
Sara Koskenkorva; det är så tomt utan dig, jag saknar dig så jag inte vet vart jag ska ta vägen. 
Jag tror det känns så mycket mer nu när jag måste bearbeta alla dödsfall genom att leva här, där alla försvunnit. 
Jag har nog gömt mig länge nog på mina resor och där nere i skåne. Jag gömde mig bra! 
 
God natt alla änglar. 
Om en månad sitter vi i Serbien och njuter. Jag fortsätter med att gömma mig lite lite lite. 

hello 2017

Men då var det 2017 redan. 
2016 försvann i en jävla fart. Som alla år nu för tiden. 
 
Mycket har hunnits med detta året, samtidigt som det känns som om jag inte fått något vettigt gjort. 
Bangkok, Koh Tao, Rom, Budapest, Lofoten, Abisko, Paris, Gdansk - Osäker på om jag glömt nåt? Men resor var jag relativt flitig på. Jag började däremot redan tidigt på året blir rätt så trött på skåne och på samma jobb. 
Jag trivs med mina kollegor, helt klart. Men vantrivs med tiderna. Tanken växte mer och mer att det nog är dags att lämna skåne och så blev det; På Söndag flyttar jag och byter miljö igen. 
Jag och min pojkvän har fått oss ett hus, på landet. Med djur och skog som natur. Och herrejesus som jag längtar. 1 Februari är det vårt. Och istället för jobb blir det plugg. Jag ser fram emot allt. 
Så Belgrad blir framflyttat till en Mars weekend istället. Jag jobbar ju trots allt fortfarande på flygplatsen så förmåner med att flytta mina resor hejvilt har jag fortfarande, vidare får mina kollegor göra det åt mig, hehe. 

Början av året började med en resa till Stockholm och min abisko-tjej. Fantastisk weekend. 

Weekendresan i Gdansk var rent för magiskt.
Hilton mitt istan är till att rekomendera, för helvete vad fantastiskt det var. Vi lämnade knappt hotellet. 
Endaste minuset var att där inte fanns bubbelpool eller någon form av varmare bad. Men allt kan man inte få.
 
 
 
 

Paris!

Vi hamnde ju i Paris en vacker höstdag. Jag och min kollega och vapendragare Lisa. 
Vi hade fantastiska 4 dagar i frankrikes huvudstad. Tur med vädret, tur med maten, tur med allt. 
Men helvete vad mycket man gick. Bra skor är till att rekomender, helt klart. Gick nog upp 10 kilo på resan.... 
Man vill ju ändå äta allt Paris erbjuder. Ni får njuta av lite bilder, såhär snart 2 månader senare. 
Vi besökte ju även Gdansk i Polen, jag och min pojkvän för cirka en månadsen. Det kommer också komma upp. 
Vi har även bokat nästa resa, SÅKLART! Belgrad för en weekend i Februari, hur mysigt? Dessutom håller vi på att kika på en 2 veckors roadtrip till Californien till våren. Vi får se. Ni får hänga med! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

att känna saknad.

Det är 2 månader sedan min älskade bästa vän försvann från oss. 
Det är fortfarande rätt oförklarligt för mig. Jag har väldigt svårt för att gå vidare denna gången. 
Det har vart lättare med både storebror och farmor. Jag vet inte om det är för att Farmor var så pass gammal att det ändå va "okej", det va "okej" att acceptera det, och min storebror att han valde själv att avsluta sitt liv på jorden. Men jag kan inte för mitt liv acceptera att Sara försvann, hon varken valde detta eller var gammal nog för att försvinna. Hon ville så gärna leva, finnas hos oss och starta sitt liv. 
 
Vi tog verkligen vara på alla gånger vi kunde ses men jag kan inte glömma att vår sista gång va ändå rätt nonchalant. "vi syns nästa gång jag är hemma" och så kom resor ivägen och du hann bli så jävla dålig ... 
På 2-3 veckor hann du gå från relativt pigg till om vi ville avsluta respiratorn... Hur kan det ens gå så fort?
Jag skulle till sjukhuset och dig på tisdagkvällen och du somnade ifrån oss 17:00 den tisdagen... 
Det gör så ont att jag inte hann en sista gång, även om jag vet att du knappt var med oss sista dygnet. 
Och ja jag vet att du visste om att jag va påväg och att du va värdefullast av alla. Men ändå, jag hade velat få ge dig en sista kram. Bara en till... 
 
Stressen jag kände mellan måndagen och tisdagen var ofantligt stor. Jag visste det va bråttom och jag skyndade mig så in i helvete, släppte allt jag hade men du orkade inte hänga kvar och självklart skulle du somna in. Du var så "värd" det. Jag är glad att du slipper vakna varje morgon utan tabletter, cellgifter, värk och fan vet allt. 
 
Jag blir så arg när jag tänker på alla 5 år. Det är över 5 årsen din huvudvärk började... men det tog 7 månader innan någon jävel ville röntga för att hitta en enorm jäkla tumör i hela huvudet. Vi har alltid vart förbannade på det där, men nu är jag så arg, VARFÖR väntar man? vad är det som kostar pengar egentligen?! Är det värt att spara in istället för att rädda en då 20 åring? Sen kom 2014, åh vad fint år. Det gick verkligen ditt håll, vi kunde gå långt, du hade börjat träna, jobba 2-3 timmar i veckan, sakta men säkert framåt så jävlar började vi planera, sen small det till med två tumörer igen och den sista nu i Juni aggresiv steg 4/4.... så orättvist. 
 
5 jävla år. 2011-2016 .. vad är meningen? 
I våras ville du köpa lite porslin till din förhoppningsvis framtida lägenhet och du frågade om det var onödigt? för du kanske aldrig skulle få din egen lgh.. KÖP för helvete.. och du köpte dom. 
de står kvar i ditt rum... 
 
Jag saknar dig Sara Koskenkorva. Min bästa vän och ängel. 
Jag hoppas fan du är här ibland och titta till mig, det behöver jag. 
 
Nu åker jag till Paris, det behövs! 
 

Paris and Gdansk.

Då har ytterligare två resor bokats. 

Paris den 27 Oktober till 30 Oktober. 
Gdansk 24 November till 26 November. 

Hur mysigt? Gdansk kom vi undan riktigt billigt så vi unnade oss ett 5 stjärnigt Hilton mitt i staden, med spa och hela fadderulllllan. Jag och min fantastiska pojkvän. Det är dags att visa honom världen. Han har ju inte rest ett dugg (jämfört med mig) 

Men först ut Paris, Med min vapendragare och kollega, Lisa! 
Jag är så taggad, ni anar inte! Paris har ju alltid legat rätt högt upp på listan, och ännu ett land, ännu en huvudstad. Jag sa ju i våras att det var dags att beta av Europa. - Det blir 4 nya länder iår och 3 nya huvudstäder åtminstone. Fantastiskt. 

Kameran åker med, såklart! 

Rom, Italien.

Det var ju det här med Rom också. 
Budapest hann ni få se, men Rom kom liksom lite emellan. 
 
Det va en magisk vecka med två resor. Perfekt semester med Sandra. 
Även om Rom knappt blev av då jag fick inställda tåg från Malmö till Köpenhamn HELA tiden. 
Men på håret hann jag med. thank god. 

Man var lite mätt på pasta och pizza efter 4 dagar där, men nåväl. vad gör det om hundra år? 
Det är så sjukt hur mycket där är att se, man slutade aldrig att förvånas. Speciellt vatikanen. Helt otroligt. 
Stort minus var dock att spanska trappan vart helt avstängd för renovering nu. Men aja så är ju livet. Vi fick ju se så mycket annat. Enjoy. 
 
 
 
 
 

 

ett sista hej.

Så det var något ut över det vanliga. 

Att gå på sin bästa väns begravning vid 25 års ålder. 
Jag var relativt lugn enda tills samma dag. Jag sov så dåligt den natten, och jag vaknade upp i panik. 
Ni anar inte hur många gånger jag funderade på att skippa hela kalaset och bara lägga mig under täcket. 
Men 20 minuter innan tog jag mig i kragen och körde till kyrkan. Den värsta bilresan i mitt liv, hittils iaf. 

Dagen till äran blev så fantastiskt fin. Så otroligt varmt och soligt (ironin i det hela, du som hatade värme de sista åren) De låtar som spelades kunde inte vara mer perfekta. Utan dina andetag, What are words och min absoluta favorit låt, Fix you. 

Efteråt åkte jag hem till dig, mös med dina vovvar, låg i ditt rum en stund, och mös med din familj. Världens finaste familj. Och efter det åkte jag till din gravplats i lugn och ro, inte för att du är där men jag ville säga mitt utan alla andra runt omkring.

Det bruka bli två begravningar om året för min del, jag hoppas att jag slipper på många fler år nu. 
Det tar liksom lite granna på hjärtat .. men som vanligt gå man vidare från allt, med lite mer förståelse över livet. 

Du är saknad, du är älskad, du va sån jävla kämpe, men vad fan skulle du annars gjort? 
Jag kunde skriva till dig att jag hade huvudvärk en dag, ditt svar tillbaka "Men va fan, jag kan ta den ist, jag är så van, du ska fan inte må dåligt!!" - Det var du. Jag vill att hela världen ska veta att just sån var du. 
Jag fick aldrig mår dåligt, hellre att du mådde kasst än jag, för du hade mått kasst i 5 år. 
Och allt jag ville var att ta allt det kassa från dig och sätta på mig själv, om så bara för en dag. 

Sov gott min ängel. 
 
 

Ett sista God Natt.

Nu har jag befunnit mig hemma i blekinge en hel vecka. 
Fått mysa med mina fantastiska vänner, mamma och pojkvän. Det är guld. 
Jag fick även åka hem till Sara, det kommer alltid va hem till Sara. Träffa min fina extra familj och få prata om alla minnen tillsammans. Det var nödvändigt. 

Begravningen blir redan nästa vecka. 
Jag känner mig inte riktigt redo. Blir man någonsin redo? Blir man redo att ta farväl av sin bästa vän? 
Blir man någonsin redo att inse att cancern tillslut tog hennes liv? att alla planer vi hade aldrig kommer blir genomförda, åtminstone inte tillsammans. Att vår sista resa tillsammans kommer blir om en vecka, med vår favorit låt spelandes ut ur högtalarna i kyrkan. - Kommer jag någonsin kunna acceptera att du aldrig fick uppleva allt det där jag fått och som är livet. Egen lägenhet, jobb, resa när du vill, pojkvän, barn, plugg.  
De allra bästa åren i livet har ju varit de efter studenten men precis då blev ju du sjuk. Du hann inte. 
Jag är så ledsen för att du inte hann leva. Jag är så ledsen för att du fick ligga i en säng i hur många år som helst och kämpa, mot ingenting? - så känns det! 

Många stunder är jag glad, andra ledsen, ibland tacksam, ibland så jävla förbannad. 
Varför skulle du behöva vara sjuk i 5 år och kämpa för att sen dö? Vart är rättvisan känner jag. 

Vi avslutar vår resa med en av världens finaste låtar, på din sista dag. 
Utan dina andetag med Kent. 
På något vis så började vår vänskap med Kent, och den kommer absolut aldrig avslutar vår vänskap. Den lever kvar föralltid, Men det blir ändå ett sista minne. 

Jag kommer leva för dig, för alltid. 
En dag ska jag åka till afrika och titta på lejon i det fria, precis det som va din dröm när du blev frisk. 
Sov så gott, vi syns nästa fredag. Jag hoppas du är där.
Jag vet att du inte ville sova för vår skull, du ville aldrig det, du ville aldrig erkänna hur ont du hade, hur dåligt du mådde och hur rädd du var, för vår skull. Du låg vaken, hur mycket det än tog på krafterna när vi hälsade på. 
För din skull är jag glad att du valde att blunda, att du fick äntligen somna in från allt det onda. 
Du gjorde helt rätt min ängel, helt jävla rätt <3 
 
 
 
 

allt har en mening?

Mellan resor så verkar det också som sorgligheter måste ske. 

Idag förlorade jag min bästa vän, till den där jävla sjukdomen ni alla vet. Den som bara förstör. 
Jag har väl någonstans inom mig alltid förberett mig på det värsta, samtidigt som jag insåg att jag inte vart det minsta förberedd. 5 år av huvudvärk, kämpande, cellgifter och ilska har nu kommit till ett slut. Ett slut jag hellre hade hoppat över. Jag kan inte säga att det är ett olyckligt slut, för med 5 år av lidande så blev det ett fridfullt ett, ett där du fick somna in lugnt och sansat. - Men jag är olycklig. Olycklig för att vi aldrig fick göra allt det där vi sa vi skulle när du blivit pigg och orkade stå upp igen.
Jag blir ledsen när jag läser dina sms "Du är allt jag behöver för att orka kämpa, säg att dessa cellgifter kommer fungerar?!" och jag har svarat "Vad snackar du om? denna skiten dödar vi direkt!!" 

Jag hatar cancer, jag hatar allt vad ordet innebär. 
Jag hatar att jag förlorat min bästa vän, att jag ska behöva gå på ännu en begravning ... Jag hatar att du aldrig hann få leva efter studenten. 

Det värsta är att jag vet i vilka steg sorgerna kommer; jag har haft många förluster de senaste åren. Jag kommer har panik och vara orolig fram till din begravning, jag kommer gråta som ett barn samma dag, men det kommer vara en sån otrolig lättnad, därefter kommer bearbetningen ... Den kommer blir tuff. 

Jag älskar dig min ängel, min bästa vän, min trygghet, mitt allt. 
Jag hoppas du får fri och ro, att du inte hade ont, att du hörde allt som sas till dig, att du kände allt jag kände. 
Men jag önskar att vi fick mer än 25 år tillsammans. Fan vad jag önskar det och fan vad jag saknar dig. 

 

Budapest!

Nu har vi hunnit med ytterligare två resor. 
Budapest och Rom. 
Jag känner lite att det får komma i endel olika inlägg, det va ju så fantastiskt mycket att se och ack så många bilder som knäppts. 

Nedanför är det fantastiska budapest. Den staden vann överlägset över Rom. Svårt att jämföra två helt olika länder och huvudstäder men Budapest passade mig bäst helt enkelt. 

Vi råkade hamna där på deras nationaldag som klassas som staternas 4th of july. Så det var jävla i mig stort. 
Coolt att få vara med om, därav fyrverkerierna; som höll igång i tusen år kändes det som. 

Enjoy, Rom kommer! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

att få resa.

Som om man skulle få nog av bilder från detta fantastiska landskap? tror inte det. 
Nu är det åtminstone Augusti, en månad fylld av äventyr. Men det innebär väl också sista sommarmånaden? September är väl fortfarande klassad som höst? Nog för att september oftast innehåller en massa vackra dagar. 

I höst blir det såklart lite resor också; vi har väl klappat Paris i November och så är jag måttligt sugen på Aten i Oktober. Lite historia sådär på senhösten! Hade suttit fantastiskt fint. Troligtvis ta jag och åker med ett av våra egna bolag till Gdansk eller Warszawa. Känner det är dags för Polen, så den som vill hänga med säger till, jag fixar biljetter ;) Resor resor resor. Vad annars skulle man gjort sina lediga dagar? 
 
 
 
När man tror man hamnat på rivieran men inser man är mer nära svalbad än någon riviera... = svinkallt. 
 
 
 
 

du älskade resa.

Vilken fantastisk resa. 
Jag kan liksom inte ens med ord beskriva hur underbar den var. Jag får låta bilderna tala för sig själva. 
Vi hade så fina dagar, strålande sol med 25 grader. Vem kunde tror det så långt upp i norr?
Bland snö i bergen och stekande hetta på marken.

Jag är helt klart en fjällmänniska. Jag ska va ute i naturen. Det är där jag hör hemma, INTE i storstäderna. 
lugnet jag kände där.. det behöver jag uppleva en vecka varje år för att rensa ur hela kroppen. Magi helt enkekt. 

ska njuta av bilderna och en oförglömlig resa, rensa kameran och svira om till nästa resa som sker om 3 veckor. 
Då får ni åka med till Rom i 4 dagar och en natt i Sverige, sen åker vi vidare till Budapest.